Kapitel 52- Beviset för vänskap

”Hallå där, är det inte Alex den vackra och sköna?”

Jag vände på huvudet och fick, till min stora förvåning, syn på Chris. Bortsett från hans såriga ansikte, såg han ut att må fint. Han var klädd i shorts och en t-shirt, och i ena handen fanns en ölburk. I den andra ett sex-pack av samma dryck.

Mina läppar särades i ett leende. ”Hej Chris! När kom du ut från sjukhuset?”

”Igår. Egentligen skulle jag ’ta det lugnt’, men inte kan jag väl missa en fest som den här!” Han såg på de dansande, med en blick som om han var i himlen.

Jag skakade på huvudet och tittade på spriten i hans hand. ”Jag trodde detta var en alkoholfri fest? Hur fick du tag i den där?”

Chris flinade. ”Jag har mina kontakter.” Han såg för första gången på mina vänner. ”Vill ni ha kanske?” Han höll upp sex-packet.

Tyler skakade på huvudet och Adam sa, stelt: ”Nej. Vi har lovat att hålla oss nyktra.”

Chris höjde ögonbrynet åt mig och lyfte åter ölen.

”Nej, jag dricker inte.” svarade jag på hans outtalade fråga.

”Jag går en sväng.” mumlade Tyler, och gick snabbt därifrån. Bara en liten stund senare sa Adam att han skulle hämta lite bål, och gick han också.

Chris satte sig på den nu lediga platsen bredvid mig. ”Vad var det med dem?”

Jag ryckte på axlarna. ”Tyler är bara sån. Och Adam… tja, det svaret har du där.” Jag nickade åt Fred och Tanya.

Chris skrattade. ”Så han fick till det!”

Jag såg frågade på honom och Chris sa snabbt: ”Jag träffade Fred igår, och allt han pratade om var Tanya. ’Borde jag ringa henne? Jag har ju hennes nummer. Eller ska jag bara låtsas som ingenting? Ska jag bjuda ut henne kanske? Tänk om hon är arg på mig! Jag kanske kan sms henne’!” Chris skrattade och jag instämde.

Han såg på mig. ”Hur är det då? I skolan typ, menar jag.”

Så jag berättade om att folk skvallrar om mig, och att jag blev kickad av Dafne efter att ha örfilad henne (här skrattade han). ”Jag vet inte hur jag ska få slut på allt skvaller.” avslutade jag.

”Jobbar inte Adam med skoltidningen?” frågade Chris och tog en klunk av ölet.

”Jo, han är chefredaktör.”

”Kan inte han skriva en artikel då? Om vad som egentligen hände?”

Jag sken upp. ”Jo! Det är en toppenidé, Chris! Tack!”

”Ingen orsak.” log han. Han såg på mig ”Vill du gå en sväng kanske?”

Varför inte? ”Visst.”

Vi reste oss och försvann bort från partytältet. Det var mörkare här ute, och tystare. Vi stannade vid en klippa där vi satte oss ner och tittade på vågorna en stund.

Chris tog ett djupt andetag och vände sig mot mig. ”Jag skulle vilja prova en sak. Lovar du att inte bli arg?”

Jag såg misstänksamt på honom. ”Visst, jag lovar. Vad är det?”

Han såg lite nervöst på mig och sedan, plötslig, kysste han mig.

Jag ska vara ärlig: Chris var bra på att kyssas. Han formade läpparna efter mina och rörde dem på ett sätt som fått andra tjejer att gå upp i taket. Tanken slog mig: Att vara ihop med Chris kanske inte skulle vara så dumt ändå. Så jag besvarade kyssen, och väntade på det där bubblade känslorna som brukade komma när jag och Justin kysstes. Men… de kom inte. Jag försökte verkligen, men det gick inte.

Jag drog med mig undan med en liten besviken suck. Jag såg på Chris, som granskade mig med en fundersam (och kanske även han lite besviken) min.

”Var ärlig nu.” sa han. ”Vad kände du?”

”Ärligt?” sa jag tveksamt. ”Jag kände bara smaken av öl.”

Chris skrattade. ”Lustigt. Jag kände inte heller något speciellt.”

Jag ryckte på axlarna. ”Då är det bevisat. Vi kan inte bli mer än vänner.”

Han log. ”Japp. Då slipper jag grubbla över det.”

Kommentarer
Postat av: Madeleine

Bra del! :)

2011-07-08 @ 22:56:07
URL: http://karinbeatrice.blogg.se/
Postat av: Frida

Bra skrivet! :)



sv. Tackar :) fast njä.. det är en bit kvar :)

2011-07-09 @ 01:26:46
URL: http://goodbyebluebird.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0