Kapitel 40- Mitt första slagsmål, om man kan kalla det det

Jag fick stanna två dagar till på sjukhuset, trots att jag mådde fint. Jag fick prata med en terapeut om det som hänt och sedan ’släpptes’ jag.

Mitt körkort åkte, precis som Daniel lovat. Dock stämdes jag inte, vilket var tur antar jag.  På onsdagen skulle jag till skolan igen. Chris var ännu på sjukhuset, men han var vid medvetande. Jag hade inte fått träffa honom något mer för hans föräldrar.

Så nu stod jag, på onsdagsmorgonen, framför spegeln och sminkade mig noggrant. Jag hade inte kunnat sova och därför stigit upp tidigt. Jag hade all tid i världen, så därför tog jag varsamt ur alla mascaraklumpar och gav läppglansen en perfekt fördelning. Jäklar, min läppglans var snart slut.

Det var stekhett idag, så jag tog på mig ett par shorts och ett linne. Jag satte upp håret i en perfekt knut, och när jag sedan inte hade något mer att ödsla onödigt mycket tid på började jag gå till skolan. Min mamma hade erbjudit sig att ta ledigt från jobbet och skjutsa mig, men jag hade övertalat henne att jag kunde gå. Jag mådde faktiskt bra. Fysiskt i alla fall.

När jag kom in till parkeringen var jag smärtsamt medveten om alla stirrande blickar. Folk viskade och skvallrade. Jag försökte ignorera dem så gott jag kunde.

Min första lektion var engelska, vilket innebar att jag inte skulle träffa Adam och Tanya fören till idrotten, som var efteråt. Jag gick in genom entrén när en gäll röst plötsligt skrek:

”Din jävla idiot!”

Sedan skickade en hård knuff plötsligt in mig i väggen. Jag knippade efter andan och stirrade plötsligt upp på Dafne. Hennes annars så söta ansikte var förvridet i raseri.

”Vem fan tror du att du e, va?” röt hon.

”Skulle vilja fråga detsamma.” sa jag förvånat.

”Spela inte dum, din kossa.” skrek Dafne och knuffade mig igen, så att jag for hårt in i väggen och tappade andan än en gång. Alla i entrén, både lärare och elever, hade stannat och stirrade med gapande munnar på oss. ”Jag kan fatta om du vill ta ditt meningslösa liv, men var du tvungen att dra med min pojkvän i det hela?”

Jag stirrade på henne.

”Tror du att jag körde in i räcket med filt?” fick jag ur mig tillslut.

”Jag vet att du gjorde det!” vrålade Dafne med sin ljusa röst. ”Enda sedan du kom hit har du försökt få alla att tycka om dig, att tycka synd om dig! ’Åh, kolla på mig, jag så en sån stackars sårad liten flicka, hjälp mig!’” sa Dafne med (om möjligt) en ännu ljusare röst.

”Vad snackar du om?” sa jag lite ilsket. ”Jag vill inte att nån ska tycka synd om mig.”

”Jasså inte?” sa Dafne med blixtrande ögon. ”Vad var det här då? ’Strax innan jag flyttade hit dumpade min pojkvän mig.’” sa hon med överdriven ledsen röst. ”’Jag kan inte släppa honom ur tankarna’”

Det kändes som om hon hällde en hink med iskallt vatten över mig. Det där hade jag sagt till Dafne i förtroende, för att jag ville visa att vi inte var så olika. Jag ville hjälpa henne. Nu så berättade hon min hemlighet för hela skolan, eller hela skolan skulle få veta det nu i alla fall. Nu visste jag hur det kändes att bli förrådd. Och det var inte kul.

Först var jag för sårad för att göra någonting annat än att stirra på henne. Sen sköljde raseriet över mig.

Jag insåg inte att min hand rörde sig fören den hade flugit ut och örfilat Dafne i ansiktet, så hård jag bara kunde. Dafne gapade av chock och ett rött märke började bildas på hennes kind. Men jag ångrade mig inte.

”Bitch.”

Jag sa inte ordet särskilt högt. Jag sa det inte heller med ilska eller kyla. Bara med en massa sorg och smärta. I den knäpptysta salen kunde min viskning lika gärna ha varit ett skrik. Det skulle ha fått samma effekt.

Jag stegrade iväg, bort mot mitt skåp. Jag hörde Dafne skrika efter mig:
”Bara så du vet så är du kickad ur cheerleaderlaget!”

Lika bra det. Då slapp jag träffa henne.

Utan att jag kunde hindra det så började tårarna rinna igen. Jag torkade bort dem innan någon hann se.


Kommentarer
Postat av: Jessica

Sjukt bra kapitel!

Det hände väldigt stora saker där:)

Tyckte verkligen det var bra att Alex gav Dafne en örfil, Dafne förtjänade verkligen det



Längtar spänt tills nästa kapitel!

2011-06-09 @ 20:03:38
URL: http://thevampireobsession.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0