Kapitel 49 Del 1- En kalldusch

”Ja!” utbrast jag triumferande och sträckte upp armarna i segergest. ”Sista talet gjort! Mot stranden!”

Jag hoppade upp från sängen och började rota i min garderob efter bikinin.

”Jo, apropå det…” hördes Tylers tvekande röst från där han satt på sängen. ”Jag kan inte följa med.”

Jag stäckte på mig för att kunna se honom. ”Varför inte?” frågade jag besviket.

Han vek undan blicken och tittade ut genom mitt fönster. ”Jag måste hem bara.”

Tyler slog ihop sin mattebok och reste sig upp. Jag följde efter honom när han började gå.

”Du kan väl vara med en liten stund?” bad jag. ”Snälla? Vem det nu än är som du måste hem till kan väl vänta en kvart?”

Han log, ett stort leende. Dock utan glädje. ”Nej, jag måste faktiskt hem. Jag är redan sen.”

Vi var i hallen nu. Tyler drog på sina utslitna skor och greppade sin väska och sin skateboard. Jag lutade mig mot dörröppningen och såg på medan han började åka.

”Ses vi imorgon?!” ropade jag efter honom.

”Sure!” kom svaret, så ökade brädan farten och han försvann bakom kröken.

 

”Gud vad du dröjde!” klagade Tanya och lyfte på solglasögonen. Hon satt i sin baddräckt på en handduk och bara stekte. ”Varför tog det sån tid?”

Jag satte mig bredvid henne, på en handduk som var tom. ”En lektion tar tid. Var är Adam?”

Hon pekade på en svarthårig figur, som sprang ute bland vågorna. ”Och var är Tyler?”

”Han kunde inte komma med.” sa jag och grimaserade. ”Han var tvungen att gå hem.”

Jag smorde in mig i solkräm. ”Så vad tycker du?”

”Om vad?”

Jag himlade med ögonen. Var inte det uppenbart, med tanke på vad vi nyss pratat om? ”Om Tyler, såklart.”

Jag kunde inte tyda hennes min. ”Han är väl… okej.”

”Okej?”

”Jag vet inte!” utbrast Tanya. Hon reste sig på ena armbågen och lyfte på solglasögonen, så att hennes bruna ögon (som faktiskt var lite lika mina) blev synliga. ”Han är så…”

”Säg inte konstig.”

”Det tänkte jag inte heller!” invände Tanya. ”Ibland är han reserverad och ifrånstötande, och säger inte ett ord.”

”Men ibland är han snäll och förstående.” avslutade jag.

”Exakt.” instämde Tanya. ”Men det är han bara när du är med.”

Jag kommenterade inte det, men jag log. Kunde inte hjälpa det. Jag ville såklart att Tyler skulle visa sin bästa sida hela tiden, inte bara med mig, men någonting med den tanken gjorde mig glad.

Plötsligt sköljde iskallt vatten över mig. Jag for upp som ett skott, skrikandes.

”ADAM!” vrålade Tanya, och stirrade ursinnigt på en skrattande Adam, som höll en hink i handen. ”DU ÄR SÅ DÖD!”

Adam skrattade och kastade hinken ifrån sig. ”Vaddå, tål ni ingenting eller?”

”På honom!” skrek jag, och det behövde jag inte säga två gånger.

Tanya och jag satte fart och började jaga Adam, som kvickt kilade iväg. Tanya kom lite efter, men jag var snabb och hann ifatt gärningsmannen just när han steg ut i vattnet. Jag tog ett smidigt skutt och fällde honom ner i vattnet.

Just då hann Tanya ifatt. Tillsammans höll vi fast Adam till han gav sig och började be om nåd.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0