”Tack för att ni följer med.” sa jag till Tanya och Adam, när vi nästa dag gick genom korridoren. Skolan var slut och vi var på väg till min första cheerleader träning. Jag hade varit så nervöst att mina vänner slutligen bestämt sig för att följa med mig.

”Åh, det är ett nöje.” sa Adam. ”Nu får jag äntligen se hur cheerleadernas träning egentligen går till. Jag känner på mig att de döljer något!” Han spärrade dramatiskt upp ögonen och Tanya suckade.

”Ta inte det här personligt Alex, men jag hade helst inte följt med. Men eftersom Adam bestämt sig för det har jag inget större val, om jag inte vill gå hem.”

Vi både fick skjuts av Adam hem till oss. Han hade skämtat om det och kallat sig vår personliga chaufför.

Vi kom fram till gympasalen. Jag sa ”Gå till läktaren ni, vi ses där.” till Tanya och Adam och gick sedan själv in i omklädningsrummet.

Det var fullt med smala tjejer där inne, som skrattade, svängde med håret och bytte om. De flesta kastade bara en blick på mig, men andra stirrade helt öppet. Jag stod där och kände mig obekväm, där Dafne skuttade fram till mig.

”New Girl!” kvittrade hon och gav mig en kram som jag inte besvarade. ”Kom med, jag har dina kläder här!”

Hon drog med mig till ett skåp där ett hög med prydigt hopvikta kläder låg. Jag lyfte upp en långärmad, röd tröja med Newclass märkte på: en uggla med glasögon. Under den låg en kort kjol.

”Testa dem, testa dem!” nästan skrek Dafne.

Jag log osäkert och började byta om under Dafnes granskade blick. Hon var redan klädd och hennes bruna, tunna och långa hår var uppsatt i en hästsvans. När kläderna väl satt på testade jag att röra mig i dem. De passade perfekt, och Dafne log stort när jag sa det till henne.

”Du är skitsnygg i dem, raring.” sa hon. ”Skitsnygg.”

Så vände hon sig till de andra, som hade bytt om och skrek: ”Nu KÖR vi, tjejer!”

De skrek till svar så högt att jag var tvungen att hålla för öronen. Så började alla röra sig till gympasalen.

”Vi brukar springa ett varv runt salen om uppvärmning.” meddelade Dafne mig och jag började jogga med de andra. Hon sprang bredvid mig.

”Vilka är de?” Dafne rynkade på näsan och pekade på Tanya och Adam, som satt på läktaren.

”Åh, de är mina vänner.” sa jag glatt och vinkade till dem. ”Tanya och Adam.”

”Men sötnos, du kan inte mena att du umgås med sånna där!” hånskrattade Tanya.

Jag stannade och hon stannade med. ”Varför inte?” frågade jag.

Dafne himlade med ögonen. ”Men kom igen New Girl, de är ju töntar. Dah! Sånna som vi umgås inte med sånna som dem.” sa hon som om hon pratade med ett litet barn.

”Jag umgås med vilka jag vill.” fräste jag. Så började jag jogga igen. Jag hörde Dafne sucka bakom mig och hur hon började springa.

”Vad är det gumman?” frågade någon Dafne.

”Äh, inget.” svarade hon. ”Bara New Girl. Hon verkar inte ha lärt sig än vilken som är hennes klass. Men det är lugnt. Hon inser det snart.”

Som om, tänkte jag argt. Dröm vidare.

Cheerleader träningen var egentligen ganska kul. Vi tränade in en dans (eller vad det nu kallas) och en hejarramsa. I den dansen skulle jag göra ett litet solonummer, hade Dafne bestämt, och det gick bara bra, Alla blev väldigt imponerade och jag tyckte att det var kul. Att vara cheerleader var roligt och själva grejen i sig gillade jag. Sällskapet var jag dock inte lika förtjust i.