Kapitel 28- Fyllon får sina straff

”Älskar, älskar inte, älskar, älskar inte…”

Jag plockade av det sista kronbladet på tulpanen jag höll i handen. Enligt den älskade jag inte Justin. Ett tydligt bevis för att det här inte fungerade ett skit.

”Lögnare.” fräste jag ilsket och kastade tulpanen bland vågorna.

Jag satt på en klippa vid stranden. Jag hade varit på väg till Adam, där Tanya också var. Men så hade jag fastnat här. Vågorna verkade lätta mina tankar, gjorde mig mindre förvirrad och fick mig att slappna av. Mamma och pappa hade inte direkt varit glada när jag kommit hem, men jag hade lyckas ljuga ihop att Adam blivit full (vilket var sant) och inte kunde köra hem oss (vilket också var sant), och att jag därför gått hela vägen hem (nästan sant) och det hade tagit ett bra tag. Hur som helst, jag hade sluppit utegångsförbud. Idag hade Tanya skickat ett sms om att Adam var rejält bakfull, och att han behövde oss. Och på min väg dit hade jag som sagt fastnat här.

Någon gång måste jag ju komma över Justin. Jag kan inte vara kär i idioten i evighet. Det går bara inte.

Jag reste mig tillslut och började gå. Jag mindes vägen hem till Adam sen igår. Det var en solig dag här i San Fransisco. På vägen så gick jag förbi skateparken. I den största rampen åkte Tyler, jag kunde känna igen hans munkjacka även på det här avståndet. Ingen annan vågade åka i den rampen, så han var helt ensam där. Vissa hade stannat upp för att se när han åkte. Jag log. Tyler verkade inte ens märka sina beundrare.

Jag hade kommit fram till Adams hus nu. Det låg i ett villaområde, en bit från stranden och i närheten av skateparken. Huset var rött med svart tak och vita lister. Det var mysigt.

Jag knackade på och Tanya öppnade. Vi hälsade varandra med en kram och sedan gick jag in.

Jag stod i hallen. Till vänster om mig fanns en trappa, som antagligen ledde upp till övervåningen. Till höger fanns köket och rakt fram matsalen. Bredvid matsalen fanns vardagsrummet. Där, i en soffa framför tv:n, låg Adam med en plågad min. Jag gick fram och satte mig i soffan mittimot honom.

”Hejsan fyllo.” hälsade jag.

Adam stönade. ”Var barnhertig, okej! Är inte bakfyllan straff nog?”

Det var det nog. Jag kunde inte vara arg på honom längre, inte när han hade den här huvudvärken.

”Kan jag fixa dig något?” frågade jag mjukare.

”Äntligen lite medkänsla här!” Han kastade en skarpt blick mot Tanya, som låtsats inte se den. Han vände sig mot mig. ”Ett glas vatten, tack.”

Jag gick till köket för att fixa det. ”Vars är dina föräldrar?” frågade jag samtidigt.

”Jobbet.” Det var Tanya som svarade. ”Fast han hann få utegångsförbud.”

”Tack för påminnelsen.” muttrade Adam. Jag räckte honom vattnet, som han tacksamt drack upp.

Adam vände sig sedan mot oss med en ångerfull min. ”Förlåt att jag blev packad igår.” sa han. ”Jag minns det inte själv, men blev vi tvungna att åka hem med Newland?”

”Japp.” sa jag bistert och lutade mig tillbaka i soffan. ”Och det var inte kul.”

Han grimaserade. ”Sorry.”

”Det var inte ditt fel.”

Tanya gav mig en skarpt blick. Jag himlade med ögonen. ”Okej, det kanske var ditt fel. Men jag förlåter dig.”

”Inte jag.” skyndade sig Tanya att säga.

Adam log. ”Vänta bara. Snart har du förlåtit mig.”

Tanya fnös. ”Var inte så säker på det.”

Jag skrattade åt dem båda.


Kommentarer
Postat av: Gudon

Jätte bra! Åh jag älskar verkligen Tyler. Jag och mystiska killar=en bra story. Du kan läsa kapitlet igen för jag tror jag såg ett stavfel någonstans :)

2011-05-19 @ 10:48:16
URL: http://thegoldenstates.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0