”Jag kan inte fatta att du inte har sett Terminator!” sa jag, för antagligen hundrade gången, medan jag rotade runt i dvd lådan för att hitta alla fyra filmerna. ”Det är ju typ de bästa filmerna i världen!”

Det var kväll, vi satt i vardagsrummet. Mina föräldrar hade gått ut för att äta middag, så jag och Tyler hade huset för oss själva. När Tyler sagt att han inte sett Terminator-serien blev det uppenbart vad vi skulle ägna kvällen åt.

Tyler hade bara bott här i en dag, men det kändes redan som om han alltid hört hemma här. Mamma och pappa hade varit trevliga mot honom, fördelen med att ha föräldrar som är dagisfröken och förskolelärare. Tänk om min pappa varit som Chris farsa? Jag rös vid tanken.

Tyler hade också varit trevlig mot mina föräldrar, fast sluten. Det var som om han hela tiden väntade sig att de skulle göra något. Typ klippa till honom eller så.

”Sådär!” utbrast jag när menyn äntligen dök upp. ”Jag måste bara varna dig innan vi börjar: Sarahs frisyr ger en kvällningar.”

Tyler drog på munnen och jag satte mig bredvid honom. Vi såg filmen, skrattade åt skämten (första gången jag hört Tyler skratta), hånade Sarahs frisyr (den är faktiskt hemsk) och var respektfullt tysta på slutet. När jag gick fram för att byta till tvåan passade jag på att fråga något som jag grubblat på en lång tid.

”Jo, Tyler… om jag frågar en sak, kan du svara ärligt på den då?”

”Det beror på vad du frågar.” sa Tyler avvaktande. Typisk honom att vara misstänksam.

”Den handlar om Alex.”

Hans kinder fick genast en lätt, röd nyans. ”Då vet jag inte.”

Jag fick fram menyn och satte mig åter i soffan, tittandes på Tyler. ”Gillar du Alex?”

”Klart jag gör.” svarade han. ”Annars skulle jag väl inte vara kompis med henne.”

”Men jag menar gillar gillar du henne?” försökte jag förtydliga.

”Vaddå gillar gillar?” slingrade sig Tyler.

”Du vet jag menar.” suckade jag och gav honom en menade blick.

”Det gör jag faktiskt inte.” svarade Tyler. Jag visste att han ljög. Var det något som Tyler inte var, så var det dum.

”Är du kär i henne?” sa jag, rakt på sak. Slingra dig ur det där om du kan!

Han var tyst ett långt tag, så han försökte nog hitta ett sätt att göra det. Tillslut suckade han, uppenbart uppgiven. Jag visste att jag hade vunnit.

”Ja.” sa han lågt, utan att titta på mig. Hans kinder var illröda, men eftersom han hade på sig en tröja han lånat av mig hade han ingen huva att dra upp. ”Tänker du sätta gång filmen?”

”Du måste säga det till henne.” sa jag bestämt.

Han gav mig ett skrämt ögonkast. ”Är du dum? Det kan jag ju inte!”

”Klart du kan!” svarade jag. ”Jag sa det till Tanya.”

”Men jag är inte du.” sa Tyler dovt.

Vi var tysta en lång stund. Tillslut sa jag, lågt men menade: ”Du kan inte vänta för evigt. Jag gjorde det, och jag var nära att förlora Tanya. Väntar du kommer någon annan att ta henne.”

Jag satte filmen igång efter de hårda orden. Jag visste att det bara skulle göra honom gott, ge honom en tankeställare sådär.

”Men vad ska jag göra då?” muttrade Tyler tillslut.

”Du ska berätta hur du känner.” svarade jag, och gjorde diskret en segergest.

”Nej.” sa han genast. ”Då förstör jag bara den vänskap som vi redan har.”

”Och hur vet du att hon inte känner likadant?” frågade jag. Jag anade faktiskt att hon gjorde det. Alex blev alltid glad när Tyler var i närheten, hon sken som en sol.

Tyler halvt fnös, halv skrattade. ”Varför skulle hon göra det? Se på mig, Adam. Jag är en ligist. Mina betyg är i botten och… Jag lever inte i samma värld som Alex.”

”Nu tycker jag du är taskig mot dig själv.” sa jag. ”Och du är inte en ligist. Du måste vara kriminell i sånna fall.”

”Jag är kriminell.” sa Tyler mörkt. Jag såg på honom och upptäckte att han menade allvar.

”Okej, har du mördat någon eller så?” sa jag skämtsamt, för att dölja min förskräckelse. ”För i så fall känns det lite läskigt att sitta med dig här, alldeles ensam i mörkret.”

Han drog på munnen, men leendet dog snabbt. ”Nej. Jag har gjort några inbrott och… vi ska inte gå in på det.”

Vi var åter tysta en stund. Jag kunde inte låta bli att viska. ”Jag tycker ändå att du borde berätta det för henne.”

Han suckade. ”Käften och se på filmen.”