Dagen med Tyler kunde endas beskrivas som helt underbar. En väg som förut varit stäng mellan oss var nu öppen, det fanns inga hinder längre. Det som jag och Justin haft kunde inte ens jämföras med det som jag och Tyler nu hade. Det var som att vi var två halvor av samma sak.

På kvällen träffade vi Adam och Tanya. De var väldigt glada över att jag och Tyler nu var ett par. Nu kunde vi alla fyra dubbeldejta om vi ville.

Sedan på måndagen var det dags för alla andra att få veta. Jag hade skjutsat Tanya på morgonen och Tyler hade åkt med Adam. Så fort jag stängt av min kära bil nästan sprang jag fram för att möta Tyler. Att vara ifrån honom kändes plötsligt så jobbigt.

Jag slog armarna om honom och kysste honom snabbt. Sen begravde jag ansiktet i hans munktröja. Han kysste mig på håret. Sen lade Tyler armen om mig och bredvid våra andra vänner gick vi in till skolan. Redan på parkeringen vände sig folk om och stirrade på mig och min pojkvän, och i korridoren blev det ännu värre. Folk viskade och glodde öppet.

Jag brydde mig inte. Och när jag väl sagt åt Tyler att inte heller göra det, så ignorerade han dem med.

”Så… Du och Slater va?”

Det gick inte att ta miste på ogillandet i Chris röst. Jag vände mig mot honom, där vi satt på kemilektionen.

”Ja, och varför låter du som att du har något emot det?” frågade jag menande.

Han tittade bort och ryckte på axlarna. ”Slater…” Han hejade sig vid min blick. ”Tyler känns bara lite skum. Det är som om han döljer något. Något om han vill att ingen ska få veta.”

Jag tittade bort i ett försök att gömma min min. Jag visste ju mycket väl var det var Tyler dolde.

”Liksom alla de där skateboardskadorna. Kom igen, skulle han få alla de där från att åka bräda? Jag har ju fan sett honom åka, som om han skulle ramla hela tiden.  Nej det är någonting han döljer…”

Chris fick en fundersam min och jag kunde inte hålla mig.

”Vet du, jag tycker att du borde låta Tyler vara ifred. Du har ingen aning om vad han går igenom.”

Shit. För mycket, jag hade sagt för mycket. Jag stirrade ner i bänken och teg.

Vi var tysta en stund, medan jag kände Chris förvånade och misstänksamma blick på mig. Slutligen sa han:

”Alltså, jag har en fest ikväll. Du och dina vänner kan ju komma.”

”Inklusive min pojkvän?” sa jag uppfyllt.

Han suckade. ”Jag antar det.”

Jag log mot min vän. ”Tack.”

”Men… vad är det som han har gått igenom?”

Jag skrattade nervöst. Varför måste jag vara så storkäftat ibland?

”Snälla, fråga inte det något mer.” Jag bytte smidigt ämne. ”Har du berättat för din pappa om din yrkesdröm än?”

Han såg besvärad ut. ”Nä. Jag har inte hittat ett tillfälle. Han är skitsur för att jag har slutat basketen.”

”Du måste berätta det, vet du. Det är ju ditt liv.”

Chris sucka igen, djupare. ”Jag vet. Det är bara pappa som inta fattar det.”