”Okej.” sa jag och slängde pennan. ”Nu har vi jobbat hårt i en halvtimme. Dags för lite belöning: det vill säga musik.”

Jag satte mig framför min dator och klickade upp Spotify. Jag skapade en ny spellista och lade dit fem låtar. Sen vände jag mig till Tyler.

”Din tur. Lägg till fem låtar.”

Han satte sig tveksamt framför datorn och bara stirrade på den.

”Ehm…” sa han. ”Jag vet typ inte hur man använder Spotify… Jag brukar inte vara inne på datorn direkt.”

”Men det är enkelt.” sa jag och visade snabbt hur man gjorde. ”Sådär.”

Jag rättade hans tal medan Tyler valde sina låtar. Sen spelades den upp. Jag fick en plötslig impuls när I Don´t Wanna Be började, och ställde mig upp och började dansade till låten medan jag sjöng (säkert falskt) ”I don't wanna be anything other than what I've been tryin' to be lately!”

Tyler stirrade på mig och skrattade sedan. Men tystnade då jag drog upp honom på golvet.

”Vänta Alex, jag kan inte dansa.” protesterade han med rädda ögon. ”Seriöst, jag kan verkligen inte.”

”Men det klart du kan.” invände jag och höjde volymen. Jag snurrade runt Tyler och började sedan spela luftgitarr lutad mot honom. Då började även han att sjunga med och efter yttligare lite lirkande att spela luftgitarr. Jag hoppade i luften av lycka, jag hade fått Tyler att släppa loss! På något sätt visste jag att ingen fått honom till det förut.

När låten slutade stannade även vi, andfådda av ansträngning och skratt.

”Nä.” sa Tyler och lade sin hand på min axel. ”Nu måste vi fortsätta. Tro mig eller ej, men jag vill faktiskt ha godkänt.”

Jag skrattade och sen fortsatte vi med pluggandet, fast med en lätt stämning. Jag förvånades över vilka låtar som han valt: Taylor Swifts Mean, Pinks Fuckin Perfect, Green Days Amarican Idiot och Johnny Cashs Walk the Line. Först såg jag inget gemensamt mellan låtarna, med sedan insåg jag: Alla artister hade skrivit låten själv.

Efter yttligare en timmes hårt pluggande hördes ljudet av en bil som bromsade in på uppfarten. Mina föräldrar hade kommit. Bilköpsdags!

”Jag tror jag går nu.” sa Tyler och packade ihop sina saker. Jag följde med honom ner till dörren, där vi möttes av min mamma och pappa.

De såg ganska förvånade ut över att se Tyler: och ogillande.

”Mamma, pappa.” sa jag och försökte avbryta deras stirrande. ”Det här är Tyler, min elev och vän.” Vid vän spände jag blicken i dem.

Tyler hälsade och skakade artigt hand med dem. Sedan sa han snabbt hejdå till mig och försvann kvickt ut från dörren.

Efter en liten pinsam tystnad föreslog min pappa sedan att vi skulle åka direkt, vilket jag genast gick med på. Bilaffären vi åkte till var inte särskilt glamourös (det var typ ett skrotområde) men bilarna som fanns där var riktigt fina.

”Vi köper trasiga bilar och piffar sedan upp dem.” sa affärsinnehavaren, en muskulös skäggig man som verkade veta vad han snackade om.

”Ni gör ett bra jobb.” sa min pappa. ”Nå, Alex? Något du fastnar för?”

Jag såg mig omkring och vidgade ögonen då jag fick syn på en mörkblå pärla. Jag pekade.

”Aha.” sa affärsinnehavaren. ”Den gamla Daewoon. Henne får du för…”

Han sa priset och min pappa svarade: ”Vi tar den. Eller hur Alex?”

Jag nickade ivrigt. ”Ja.”

(Glöm inte att fråga saker på frågestunden!)