En sak var säker: Jag fullkomligt älskade min nya bil. Hon var perfekt (jag vet, jag pratar om min bil som en person). Hon stank inte som vissa bilar gör. Hennes säten var mjuka och hon var enkel att köra.

På morgonen sms:ade jag först till Adam att inte hämta mig. Sedan svängde jag förbi till Hillytonroad, fast jag hann inte in till vägen fören jag stötte på Tyler. Han grattade mig för bilen, och jag strålade när jag sa ”Tack.”

När jag svängde in på skolans parkering var Chris (och hans anhängare) de första som kom fram till mig och Tyler.

”Wowow!” utbrast han när jag steg ur bilen och stolt lutade mig mot motorhuven. ”Alex har köpt en bil.”

”Det var faktiskt pappa som köpte den till mig.” log jag. Tyler steg ur och ställde sig bredvid mig. Som en gång förut påminde han om en skugga. Han sa ingenting och jag lät honom vara tyst, eftersom jag visste att han inte ville synas just nu. Inte för att jag visste varför, han var ju inte generad på något sätt.

”En Daewoo.” konstaterade Chris. Han började cirkla runt den med en professionell blick. ”Fixad, med tanke på att vissa delar är nya och andra inte.” Han nämnde mer saker, men de var så komplicerade att jag inte förstod ett skvatt.

Några av Chris vänner knuffade till varandra och pekade åt ett hål. Jag vände blicken dit och fick syn på Tanya och Fred, som kom gående. Fred hade sin arm över hennes axlar, och Tanya skrattade åt något skämt han sagt.

En av anhängarna, en blond tjej, fnös föraktfullt. ”Alltså, hur lågt får man sjunka egentligen?” sa hon. Som på en signal spände jag, Chris och Tyler blicken i henne, men hon var väl för dum för att märka det och fortsatte: ”Vad ser han hos den där tjockisen ens?”

Chris öppnade munnen för att tystna henne, men hann inte fören jag (kokande av ilska) hade stegrat fram till tjejen och gripit tag om hennes urringade linne.

”Säg det där en gång till…” varnade jag. ”… och din söta näsa kommer inte vara så söt längre.”

Tjejen såg rädd ut och försökte vrida sig loss. ”Men har du pms eller?” tjöt hon. ”Seriöst, släpp mig!”

”Seriöst, ge fan i min vän.” svarade jag. Jag släppte henne långsamt. Tjejen backade snabbt några steg och rättade till sina kläder.

”Hon är lika jävla störd som sin kompis.” mumlade hon.

Det var nära att jag hoppade på henne igen, när jag kände en hand mot min axel. Jag vände mig om och mötte Tylers ögon.

”Vi börjar snart.” sa han. ”Vi borde leta reda på Adam.”

”Okej.” Jag gav tjejen en sista hotfull blick innan jag lät Tyler dra mig vidare. Vi hittade snart Adam, där han stod vid sin bil och stirrade på det lyckliga paret. Fast i hans blick fanns inte bara bitterhet längre, utan även hopplöshet. Det högg till i hjärtat av medlidande. Jag måste prata med Tanya. Vi kanske skulle kunna shoppa idag eller så.

”Hej.” hälsade han kort. ”Tanya ser ut att trivas va?”

”Alex höll nyss på att bryta en tjejs näsa för hennes skull.” svarade Tyler.

Nu vaknade Adam till. ”Va?”

”Inget.” sa jag snabbt. ”Har du sett min baby?”

”Din bil? Jovisst, den är fin.” Han lät lite svävade vid sista ordet, eftersom han vänt blicken till Fred och Tanya igen.

”Visst är hon?” utbrast jag leende. Just då ringde det in.

Vi började gå. Vid porten lämnade Tanya Freds sida och kom till oss istället. Hon log mot mig. ”Snygg bil, Alex.”

(Glöm inte frågestunden! Upplysningsvis länkar jag alla som frågar något)