Kapitel 68- Jag finner inga ord för det här

Känslan av att något var väldigt fel förstärktes. Långsamt vände jag mig om och gick till vardagsrummet, vidare till tre dörrar, varav en av dem stod på glänt. Jag puttade upp den.

Rummet därinne var renare än de andra. Och på golvet låg varken pizzakartonger eller ölbukar- utan Tyler.

”Tyler?”

”Alex?”

Jag stirrade på honom, utan att märka att skrivboken gled ur min hand och landade på golvet med en duns. Min väns läpp hade spruckit och på hans kind fanns ett blåmärke som inte ens hunnit bli blått en. Men det jag stirrade på var blodfläckarna på hans tröja.

”Alex, vad gör du här?” Tyler for upp och grep mig om axlarna. Hans såg förfärad, rädd och chockad ut på samma gång.

”Varför… varför är du blodig?”

Min röst hördes knappt, och lät inte som min egen.

”Du måste gå.” sa Tyler skarpt. ”Fort! Gå! Innan…”

Han avbröts av att ytterdörren öppnades, och en grov sluddrig mansröst (som jag genast avskydde) ropade: ”Var är du, snorunge?”

Tylers ögon lyste av panik. Utan att förklara någonting föste han mig mot rummets garderob, knuffade in mig i det och stängde snabbt dörrarna. Garderoben var liten men innehöll knappt någonting alls. Genom en glipa kunde jag se hela rummet.

”Stanna här.” beordrade Tyler mig. ”Gör ingenting och säg ingenting, vad som än händer.”

Han var rädd, riktigt rädd, och det skrämde mig också. Helt förlamad av chock över allting lydde jag och bara stod där. Tyler skyndade sig ut ur rummet, men dörröppningen blockerades plötsligt av den man jag sett tidigare. Den här gången hade han en ölburk i handen istället för en flaska. Nu när jag såg honom närmare kunde jag granska honom mer. Han hade en bred käke och muskulösa armar. Ögonen var mörka och ögonbrynen buskiga. Det fanns någonting som var bekant över honom, men jag kunde inte sätta fingret på vad.

”Vem pratade du med?” sa mannen till Tyler.

”Ingen.”

Mannen kramade ölburken i handen- och slog med Tyler med den. Slaget fick min vän att vackla till och rev upp ett sår i tinningen på honom. Jag pressade handen mot munnen för att dölja mina flämtningar. Allting började snurra och jag kunde inte tänka.

”Jag frågade någonting.” röt mannen. ”Då förväntar jag…”

Han hejdade sig, för han hade fått syn på Tyler skrivbok som låg på golvet där jag tappat den. Med en svordom böjde han sig ner och tog upp den.

”Tyler låtar…” läste mannen. ”Vad fan…” Han började bläddra. ”Vad fan är det där för jävla skit? Va?” upprepade han när Tyler inte svarade.

”Ingenting.” mumlade Tyler.

”Ingenting va? Då gör det väl inte ett skit att jag gör såhär.” Jag ryckte till när mannen börja riva boken i bitar. Nej! tänkte jag. Inte hans låtar!

Tyler tittade ner i marken och var tyst medan den vedervärdiga mannen kastade hans arbete på golvet, nu endast i pappersremsor.

”Så, var var vi?” sa mannen. ”Just det. Jag frågade en sak. Vem pratade du med?”

”Ingen.”

Mannen slog Tyler igen. Och igen. Och igen. För varje slag ryckte jag till, och för varje slag gick såret i hans huvud upp mer och mer blod rann. Det gjorde ont inom mig, som om jag delade Tylers smärta.

”VEM PRATADE DU MED?!” vrålade mannen så att hela rummet tycktes skaka. Tyler kved fram samma svar som tidigare, och fick en knytnäve i magen. Han vek sig dubbel och föll ihop på golvet. Mannen började då sparka honom i magen, och nu frågade den hemska människan ingenting alls. Bara skadade.

Mannen slutade och tittade ner på min vän. Han drog upp en cigarett ur fickan och tände den efter många försök. Han blåste ut en rökpust på Tyler.

”Res dig.” beordrade han. När Tyler misslyckades med detta drog han upp honom på fötter och knuffade honom mot väggen.

”Låtsas i alla fall att du har någon stake i brallan!” röt mannen rätt i Tylers ansikte. ”Slå tillbaka!” Han slog honom igen. ”Slå tillbaka!” Han slog igen, men Tyler gav inte igen. Han vara stod där, ihopkrupen, och flämtade efter luft.

”Du är så jävla svag.” fräste mannen. ”Du äcklar mig.”

Så böjde han sig fram och pressade den glödande cigarretten mot Tylers handled. Mitt eget kvidande drängtes i Tylers.

Så rätade mannen på sig, lite svajande, fimpade cigaretten och gick.

Japp, då var det avslöjat! (det här kapitlet var lite längre än vanligt) Var det någon annan än Mathab som listade ut det? Anade ni något?


Kommentarer
Postat av: Anonym

Jag trodde nästan att det skulle vara något sånt här...

Gud vad hemskt ändå!!!!

2011-07-31 @ 11:21:58
Postat av: mahtab

ja jag hade rätt!;)

fast chit vad hemskt! stackars tyler!!!!

2011-07-31 @ 12:44:52
URL: http://matiib.blogg.se/
Postat av: Naima

Herregud vad hemskt... blev till och med lite tårögd, shit... är helt ordlös.

Lyssnade på en sorglig låt medan jag läste så det blev helt verkligt! Tycker så synd om Tyler :(

2011-07-31 @ 16:16:36
URL: http://thegoldenstates.blogg.se/
Postat av: Kim

Stackarn Tyler! :'( meeer

2011-08-01 @ 08:57:29
Postat av: Frida

Misstänkte något sådant, men bra skrivet! :o

2011-08-06 @ 22:11:37
URL: http://goodbyebluebird.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0