Kapitel 46- Sjukt skvaller

En sak var säker: Jag hade blivigt Sun Beachs nya skvaller. I korridorerna stirrade alla och viskade efter mig. De modigaste frågade vissa frågor, som var så konstiga och dumma att jag inte ens ska ta upp dem.

Fast folk slutade att prata med mig så snart som Tyler slöt upp vid min sida. Dock så började det ju bara pratas ännu mer, men jag slapp i alla fall dumma frågor. Jag märkte att min nya vän hade en skräckinjagade reaktion på folk. Eller tja, inte på alla. Vissa såg bara undrade ut, eller himlade med ögonen, som om han var någon nolla. Men för det mesta så drog sig elever undan från honom med vidgade ögon.

Fast Tyler märkte såklart inget av det här, eller jag tror att han inte gjorde det. Han sa i alla fall inget om det.

När vi satt och väntade på mattelektionen kom Adam rusandes, med Tanya i släptåg. Han såg uppjagad ut.

”Ni anar inte vilka skvaller som går om er!” utbrast Adam och satte sig bredvid oss. ”Vissa är helt sjuka.”

”Vilka då?” frågade jag.

”Tja…” Adam kastade tvekade en blick mot Tyler, som inte rörde en min, och sa sedan: ”En av dem är att du försökte köra ihjäl dig själv, Tyler och Chris.” Jag fnös. ”Och en annan…” Nu tittade Adam på Tyler igen. ”En annan säger att Tyler är en knarklangare, som slår ner sina kunder om de inte bettalar tillräckligt mycket.”

Jag brast ut i skratt.

”Tyler, en knarklangare?” garvade jag. ”Kan de inget bättre?”

Vi avbröts av att mattelärarinnan kom. Mrs Gween låste upp klassrummet och shasade in oss.

Efter lektionen sa hon att hon ville tala med mig, så jag stannade snällt kvar i klassrummet.

”Ja, Ms Pettier.” sa Mrs Gween och log mot mig. ”Du kanske undrar varför jag höll kvar dig.”

Hon sa exakt samma sak förra gången. Nu svarade jag inte.

”Jag tänkte fråga hur det går med din elev.” förklarade lärarinnan.

”Åh, det går jättebra.” sa jag, samtidigt som jag kom ihåg att jag glömt bort lektionen som vi skulle ha igår.

”Jag tror dig.” sa Mrs Gween och log, men såg inte glad ut. ”Ni verkar ha blivit vänner, ni och Mr Slater. Jag vill att du förstår…” sa Mrs Gween allvarligt. ”… att du inte måste umgås med din elev. Du ska bara lära honom matte.”

Det tog ett ögonblick innan jag fattade vad hon menade.

”Jag är med Tyler för att jag vill det.” invände jag och rynkade ögonbrynen.

”Jag vet.” sa Mrs Gween, utan att lyssna. ”Jag tänkte bara att Mr Slater kanske inte är den bästa vännen för dig.”

”Vad menar du?” frågade jag misstänksamt.

”Du har jättebra betyg, Ms Pettier.” sa Mrs Gween. ”Och Mr Slaters är i botten. Jag tänkte bara att han kanske drar ner dig, och jag inte att det vill ska hända.”

”Tyler kommer inte att dra ner mig.” sa jag. ”Vad vet du om honom egentligen?”

Mrs Gween såg förvånat på mig, för att jag var så otrevlig. Men jag var less på att folk hackade på Tyler. Först Mr Dime, och nu henne.

”Jag är så trött på er.” fortsatte jag.

”På vilka?”

”På er. Lärarna. Ni har så låga tankar om Tyler att det är sjukt. Han kanske inte har så höga betyd, än sen? Betyder det att han dum, korkad, oansvarlig och jag vet inte vad mer ni tänker!”

Mrs Gween såg förskräckt ut. ”Men Ms Pettier!”

”Nej.” invände jag. ”Låt Tyler vara.”

Så vände jag om och gick ut, för att upptäcka att mina vänner väntade där utanför och säkert hade hört allting.

Adam och Tanya brast ut i tjut och applåder, medan jag rodnade. Jag såg på Tyler och fick ett litet leende till svar. Största leendet hittills.


Kommentarer
Postat av: Anonym

Jättebra <333

2011-06-26 @ 16:52:44
Postat av: Emma

Så himla bra:) kan du fixa en bild på tyler så man får se hur du tänker att han ser ut?

2011-06-28 @ 00:44:18

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0