I det här kapitlet spelar Tyler en sång, och melodin till den kan ni lyssna på där nere. Låten som melodin kommer ifrån heter Cut och är med i The Vampire Diaries. Den här versionen spelas av Undsp0ken1 på You Tube.

Plötsligt hade tre veckor gått.

Tyler tackade med glädje ja till att bli en i Adams familj, och bara några veckor senare hade han flyttat in och fått ett eget rum i Billy (Tyler och Adam kallade alltid huset för det, och jag hade nu också lagt till mig den irriterande ovanan). Tyler fick bestämma om han ville döpa om sig till Cower, eller om han ville behålla sitt gamla namn Slater. Han valde Cower. Han sa att det var för att knarklangarna inte skulle kunna hitta honom så lätt, men jag visste att Tyler inte ville bära namnet Slater. Han ville verkligen komma bort från sitt gamla liv.

Skolan var rätt jobbig. Vi försökte hålla inne allting som hänt, men tillslut läckte det ut i alla fall. De flesta på skolan var nu rädd för Tyler, för att hans pappa var en brottsling. Andra retade honom. Visserligen stod vi andra där till hans försvar, men de fortsatte ändå, oftast bakom våra ryggar. Och att familjen Cower hade adopterat min pojkvän blev också vida känt, när lärarna var tvungen att börja kalla Tyler för Mr Cower istället för Mr Slater.

Men lärarna var nog värst. Nu när de visste vad Tyler stått ut med, skämdes de över hur de behandlat honom och när de pratade med honom, gjorde de det som om Tyler var ett sjukt litet barn. Han hade varit tvungen att ha oändligt med samtal med lärarna, där de en och en skulle be om ursäkt, säga att de var ledsna, att de förstod, fanns där för honom och en massa annat skit.

Fast något positivt var att Tylers betyg har stigig, med allas hjälp. Jag fortsatte att hjälpa honom i matten, Adam i engelska, Tanya i natur vetenskap och Jane och Tim (Adams föräldrar) med resten. Som det såg ut nu kunde Tyler få riktigt bra betyg.

 

En morgon vaknade jag av ett sms från Tyler (han hade fått en mobil av Jane) som löd:

Kom hit. Har en överraskning.

Vaddå för överraskning? Skrev jag tillbaka.

Får du se.

Full av förväntan drog jag snabbt på mig ett par shorts och en t-shirt, sket i sminket och dubbel checkade håret innan jag gick. Jag sa till mina föräldrar att jag skulle till Tyler, och de sa bara ”Okej.” De hade äntligen accepterat min pojkvän, vilket var otroligt skönt.

”Hallå.” ropade jag när jag kom innanför tröskeln till Cowers hus.

”Här inne.” svarade Tylers röst.

Jag gick in till vardagsrummet, och fann min pojkvän där, sittandes bredvid det vackra, vita pianot som Tyler lärt sig spela på.

Efter att ha kysst honom, och noterat att han både såg förväntansfull och nervös ut, frågade jag: ”Så, vad har du för överraskning?”

Tyler tog ett djupt andetag och log snabbt. ”Jag har skrivit klart den.”

”Skrivit klart vaddå?”

”Din sång.”

Mitt hjärta började så fortare. Tyler hade pratat om en sång till mig, på strand-daten, men efter det hade han inte nämn den något mer så jag trodde att han givit upp den. Men så var tydligen inte fallet.

”Okej.” sa jag med växande förväntan. ”Få höra då.”

(Melodin på sången Tyler spelar)

Tylers fingrar började dansa över tangenterna, lockade fram de vackraste toner ur dem. Melodin var lugn och klingade, det fanns något försiktigt men samtidigt strakt i den. Så började Tyler sjunga. Och han trollband mig som aldrig förr.

”You was a stranger. Just the new girl.” Så sjöng han om jag visat mig vara annorlunda, att jag såg den Tyler som han var inuti. Att det plötsligt blev svårt för honom att fortsätta spela sin roll när jag var i närheten. ”You keep tear my walls down, until I couldn’t rebuild them anymore.” Han sjöng att mitt leende kunde göra världen vacker, och att med mig behövde han inte vara någon mer än sig själv. I refrängen sades det att vi var okrossbara, att jag gjorde honom okrossbar. Sista meningarna löd:

”Time is going. And people change. But my love for you, will always bee the same. Unbreakable. Alexandra, we are unbreakable.”

Fingrarna lockade fram några ljusa sluttoner. Tyler vände sig mot mig, och strök mig över kinden. Först då insåg jag att jag gråtit. Så vacker var sången.

Min sång. Vår sång.