Kapitel 93- Smyga-ut date

Mitt i natten väcktes jag av ett mjukt klonk mot fönsterrutan.

Jag var genast klarvaken och min första tanke var: En sinnesjuk mördade har kommit för att döda mig (innan jag lagt mig hade jag sett en skräckfilm).

Jag reste mig tyst upp från sängen och tog första bästa vapen, min hårborste. Så smög jag spänt mot fönstret. Klonk. Jag räknade tyst till tre, sedan kastade jag mig fram, slet upp fönstret och höjde försvarande borsten.

Där, tre meter nedanför mig på grusplanen, stod Tyler med en förvånad min. I ena handen fanns ännu en småsten som han just skulle kasta.

Jag suckade. ”Du skrämde skiten ur mig.”

”Vad ska du ha borsten till?” Tyler stirrade på verktyget i min hand.

”Inget.” Jag lade den snabbt ifrån mig och satte mig på fönsterbrädan. Nu noterade jag att på gatan stod Adams bil parkerad, och Tyler var klädd i en munktröja och ett par mjukisar, som var ovanligt styrkta och rena. Jag log. ”Vad gör du här föressten?”

”Alexandra Pettier.” sa Tyler högtidigt. Jag fnissade till. ”Jag bjuder här med ut dig på en smyga-ut date.”

Jag fnissade igen, förtjust. Smyga ut? En våg av spänning for genom mig. Smyga ut med Tyler? En våg av upphetsning for genom mig.

”Jag kommer.” log jag. ”Ska bara klä på mig.”

Och plötsligt stod jag framför min garderob och hade ingen aning om vad jag skulle ta på mig. Vetenskapen om att Tyler väntade stressade mig, och det kändes livsavgörande vad jag skulle klä på mig. Tillslut (efter många ändringar) valde jag ett par jeans och en snygg, rätt cool kofta. Jag borstade igenom håret (med vad som tidigare varit mitt vapen) och tvekade mellan utsläpp och uppsatt, innan jag lät lockarna hänga fritt. Det kändes skönast. Sminket fanns det ingen tid för.

Jag smög ut genom ytterdörren och möttes av Tyler på grusplanen, där han omfamnade mig hårt.

Efter att ha pratat lite snabbt gick min pojkvän bort till bilen och öppnade snällt dörren åt mig. Passargerardörren.

”Och sen när kan du köra bil?” sa jag retsamt till honom, men satte mig duktigt.

”Bara för att jag inte har ett körkort, betyder det inte att jag inte kan köra bil.” svarade Tyler finurligt.

 

Jag fick ha ögonbindel resten av bilresan, eftersom det skulle bli en överraskning vars vi skulle. Jag hoppade nästan upp och ner av otålighet. Slutligen stannade bilen, och jag fick stiga ur (fortfarande utan att se någonting). Jag kunde känna sand under fötterna och höra havets brus, så vi var nog på Sun Beach stranden.

”Men kan jag få titta nån gång då?” klagade jag när vi slutligen stannade.

Tyler skrattade. Jag skulle aldrig tröttna på att höra det ljudet. ”Ha tålamod. Jag ska bara göra några saker.”

Jag kände hur han lämnade min sida, och hörde sedan ljudet av knirrade glas och tändstickor. Efter några minuter kom han tillbaka till mig, ställde sig bakom mig och lyfte långsamt av ögonbindeln.

Jag flämtade. Framför mig, på en picknickduk, stod massor av fat och drinkar uppställa. På faten fanns kakor, chips, nötter och framför allt: mackor med sinka, ost och gurka. Duken var omringad av massor av levande ljus.

”Men Tyler.” sa jag, helt överväldigad. Jag vände mig om mot honom. Han såg förväntansfullt på mig.

”Så, vad tycker du?” frågade han.

”Helt magiskt.”



Kommentarer
Postat av: malin

good!

2011-09-08 @ 16:53:27
Postat av: mahtab

super gullgit kapitel!<3



KRAM

2011-09-08 @ 18:32:44
URL: http://matiib.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0