Tyler berättar: Kapitel 81- Känslostrom

Hade nästan skrivit klart den här för länge sedan, så jag tog tag i mig själv och skrev klart den.
Hoppas den passar er i all sommarvärme :)
.

”Hey, vart har Alex tagit vägen?” frågade Tanya.

Det hade jag också börjat undra. När matchen tog slut hade hon försvunnit, och inte kommit tillbaka. Jag var inte orolig, inte än, men jag ville bara kolla för säkerhets skull, så därför reste jag mig och hälsade till de andra att jag skulle söka efter henne.

Hon kunde inte vara i omklädningsrummet eller toaletten, för då skulle hon vara tillbaka nu. Därför sökte jag igenom korridorerna, vilket slutligen ledde mig till parkeringen.

Hon var där. Och hon var inte ensam. Mittemot Alex stod en lång, blond kille. Hans hår var lockigt och han var klädd i bortalagets tröja. Jag visste vem det var. Rövhålet Justin. Tanya hade överraskat pekat ut honom när hon sett honom på plan. Hon kände tydligen igen honom från ett foto Alex visat.

Och jag tyckte ännu mindre om honom när han lade händerna på hennes axlar och lutade sitt ansikte närmare hennes. Jag hade inte direkt någon rätt att vara svartsjuk, för hon och jag var ju bara vänner, men det gick ändå inte att hindra de mörka känslorna som vällde fram.

Jag kunde inte höra vad han sa, men det förvirrade tydligen Alex. Jag ville gå fram och avbryta dem, men tänk om hon ville prata med honom? Detta var trots att hennes före detta stora kärlek. Alex kanske fortfarande… gillade honom?

Den tanken fyllde mig med en iskall kyla. En klump i halsen hade nyss börjat bildas när jag såg att hon vred sig ur hans grepp. Nu såg hon irriterad ut.

Lättnaden som fyllde mig fick mig att börja gå fram till dem. Men ändå gjorde jag det inte utan att tveka. Det här var fortfarande Justin.

Jag kom inom hörhåll. Guldlock sa just, med en hård och arg röst utan att titta på mig: ”…Du har en ny pojkvän.”

Jag öppnade munnen: ”Ehm, Alex?”

Båda hade tydligen inte märkt mig förrän nu. De snodde runt och stirrade på mig, Alex lite förvånat och Justin med ett ansikte som bara mörknade mer och mer. Trots det jag sett mellan dem undrade jag om jag borde ha avbrutit.

”Vi undrade vars du tog vägen så jag skulle liksom hämta dig.” förklarade jag tvekande.

Guldlock stirrade på mig med en mördande blick. ”Aha. Det här är alltså din nya pojkvän.”

Pojkvän? Jag gav Alex en överrumplad blick, som hon ignorerade.

”Va? Nej, jag har ingen pojkvän.” fräste hon åt Justin och stegrade fram till mig. Hon var rasande. Det var nog bra ändå att jag avbröt.

”Kom Tyler, vi går.” sa hon till mig. Jag invände inte.

”Jag trodde faktiskt du hade bättre smak än så.” ropade han efter oss. Han hade tydligen inte släpp att vi inte var ihop. ”En ligist.” Jag stelnade till. Alex också. Guldlock fortsatte: ”Kom igen Alex, kan du inte bättre?”

Hon snodde runt, med varenda muskel på helspänn och ögon som sköt blixtrar. ”För sista gången Justin, vi är inte ihop och kalla honom inte det!”

De sista orden vrålade hon ut. Hade det varit mig hon skrek åt, hade jag backat direkt. Men Guldlock fortsatte med sin kalla röst, som om hon inte sagt någonting alls:

”Men jag förstår dig. Jag skulle inte heller vilja erkänna för folk, inte ens för mig själv, om jag var kär i en ligist. Vad skulle de tro om mig, va?”

Jag vägrade låta orden såra mig, och mötte dem därför likgiltigt. Men Alex bredvid mig pulserade av ilska. Jag hade aldrig sett henne så arg förut, och ärligt talat skrämde det mig. Jag förberedde mig på att hon skulle hoppa på honom, och därför blev jag förvånad över att hon vände sig mot mig.

Men inte lika förvånad som jag blev över att hon lade händerna bakom mig nacke och kysste mig.

Jag ska erkänna att jag har fantiserat om det här förut. Många gånger, faktiskt. Men inte ens min vildaste fantasi kunde föreställa mig det jag kände.

Det var ett hissande lyckorus som började i magen och spred sig i resten av kroppen. Det tog andan ur mig och slog alla tankar ur sinnet. Det som kallas för förstånd och självbehärskning fanns inte längre. Bara Alex existerade och hennes varma läppar mot mina. Hon drog mig närmare sig, och berusad av en ny våg av lyckorus virade jag in ena handen i hennes mjuka lockar och placerade den andra runt hennes midja. Jag tryckte henne ännu närmare mig, för den minsta luft mellan oss var en plåga.

Jag hade aldrig känt någonting så starkt förut. Jag hade aldrig tappat kontrollen så fullständigt. Alex hade försvagat mina murar steg för steg, och nu hade hon rivit dem helt. Känslostormen inom mig var överväldigande, på ett sätt som var bättre än någon drog i hela världen.

Så plötsligt tog det slut, när Alex backade ifrån mig och vår kontakt bröts. Mitt hjärta fortsatte att hamra i hundra knyck, och jag såg att även hon andandes tungt. Vi stirrade in i varandras ögon. Alex hade kysst mig. Vi hade kysst. Det var helt overkligt, kunde hon känna likadant som jag?

Plötsligt knuffade sig Justin emellan oss och försvann bort med en irriterad min. Jag rodnade. Alex hade ju bara gjort det för att få tyst på Guldlock. Vad dumt och barnsligt av mig att tro någonting annat.

”Ehm…” började jag tveksamt. ”Ska vi gå till de andra nu?”

Hon nickade fort, ännu med samma förvirrning som förr i ögonen. ”Ja. Vi går.”

Och medan vi gjorde det, under spänd tystnad, slog en annan tanke mig. Ifall Alex bara velat irritera Justin, varför hade hon då gång på gång besvarat kyssen?

.

Mm, det var det :)


Kommentarer
Postat av: Anna

Super bra! :D

2012-07-04 @ 01:24:32

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0