Jag och pappa har åkt till jobbet. Hemma vid 5. Ha en bra första dag i skolan!

Jag stirrade på lappen som låg på köksbordet, medan jag åt på en macka. Lappen var vit, precis som allt annat i det här nya huset. Vita väggar, vita bord, vita stolar... själva huset var också vitt. Tack och lov att golvet i alla fall var svart. Annars hade jag blivit tokig.

”Vitt är fräscht.” hade mamma sagt, när jag kommenterat allt de vita. ”Vitt är nytt.”

Jag kunde i för sig hålla med om att jag satsade på nya saker nu. Jag hade bestämd mig för att ge mig själv en ny start.

Dagarna efter att Justin dumpat mig hade jag bara gråtit. Många gånger hade jag funderat på att försöka ringa honom och jag hade känt mig så fruktansvärt ensam. Men så fort som jag kom hit, till San Fransisco, hade jag bestämt mig. Dags att starta om. Nu ska jag glömma Justin, den idioten, och jag ska födas om på nytt. Jag hade klippt alla band med honom, fullkomligt raderat honom ur mitt liv. Jag hade kastat alla hans gåvor till mig, raderat hans kontakt i telefonen och gjort en makeover på mig själv. Jag hade dessutom klipp banden med alla mina gamla vänner, eftersom de alla har något med Justin att göra. Men jag kommer inte att sakna dem, de var ändå alla plastvänner. Jag kunde inte prata med dem. Alltså ingen större förlust.

Vi hade varit här i San Fransisco i tre dagar. Mitt rum låg på övervåningen (det största sovrummet, såklart) och hade fått en stor säng och svart-röda tapeter. Mamma och pappa hade direkt börjat på sina nya jobb, och jag hade varit ensam med gubbar som mina föräldrar anställt för att måla, tapetsera, bära in möbler os.v. Jag hade gått en liten runda runt villaområdet som vi flyttat till och hjälpt arbetarna. Inte gjort så mycket.

Jag reste mig upp, gick och borstade tänderna, klädde på mig och gjorde mig sedan redo för min första dag i skolan. När jag skulle gå ut i hallen stannade jag vid en helfigursspegel, som mamma hängt upp. Fast, på tal om vad jag gjort här i San Fransisco, jag hade ju också gjort den där makeovern.

Jag hade bestämt mig för att förändra mig själv, för att det ska hjälpa mig att glömma Justin. Först hade jag gått till frisören och klippt av och permanentat mitt blonda hår, som förut räckt ner till midjan. Justin hade älskat mitt hår när det var så, därför hade jag ändrat det så att han inte skulle kunna gilla det.

Mitt hår räckte nu till en liten bit nedanför axlarna. Det hade bruna slingor och vred sig i perfekta lockar.

Förut hade jag alltid haft klänningar på mig, eftersom Justin tyckte att jag var så fin i dem. Nu bar jag ett par tajta jeans, en svart, djupt urringad Guns’N’Roses t-shirt och under det ett ljusrosa linne.

Jag hade mascara och kajal runt ögonen och ljusrött läppglans. Förut hade jag alltid varit osminkad, trots att jag tycker att det är snyggt med smink, för Justin tyckte att man bara såg plastig ut med smink.

Nu insåg jag hur mycket jag gjort till mig för Justin. Jag hade levt precis efter hans villkor och försökt vara som han ville ha mig. I skolan hade jag varit tyst och obemärkt, dels för Justin också var det, och dels för han alltid klagade på de som vågade ta plats. Men nu, ja, nu skulle jag vara precis som jag ville. Jag skulle strunta i vad alla andra, speciellt vad Justin, tycker och vad de tänker. Jag är jag. Och om det inte duger, ja, det är väl inte mitt problem?

Jag drog ett djupt andetag. Nu när jag haft mitt lilla pepptalk kändes det bra. Jag var inte ett dugg nervös.

Jag kastade en blick på klockan. Tio i åtta. Det var lugnt, vi började åtta. Eller, vänta lite nu… Jag stelnande till. Vad var det mamma hade sagt?

”Jag har pratat med rektorn. Du ska möta henne i receptionen tio i åtta, så att hon hinner visa dig runt på skolan.”

Fuck.