I tio minuter nu hade Chris bara suttit där och inte gjort någonting alls utom att sett fundersam ut. Jag därimot hade gjort klart alla hypoteser och tänkte just börja kika i mikroskåpet när Chris plötsligt sa:
”Jag har funderat.”

”Så då kan du faktiskt tänka.”  sa jag ironiskt.

”Och jag har kommit fram till varför du är så otrevlig mot mig, när inga andra tjejer som jag har träffat har varit det.”

Jag slog ut med armarna. ”Berätta!”

”Jo, antingen så är du lesbisk.” talade Chris om. Jag stirrade på honom. ”Eller så har du en pojkvän.” Han såg frågande på mig. ”Vilket av dem?”

Jag bara skakade på huvudet. ”Ingadera.”

Han verkade för chockat för att säga något på ett tag. Jag tog tillfället i akt och räckte honom ett papper. Sen förklarade jag vad uppgiften gick ut på, så att han skulle börja jobba och sluta med sina dumma frågor.

Jag väntade tills han var klar med sina anteckningar innan jag började kika i mikroskåpet.

”Här, titta.” sa jag bryskt och sköt mikroskåpet åt honom.

Chris gav mig ett snett leende innan han tittade i mikroskåpet. Fortfarande utan att titta upp från det sa han till mig:

”I sånna fall förstår jag inte. Om du är singel och hetero, vad är då problemet?”

”Det kan bero på att jag tycker du uppblåst.” sa jag och började anteckna hur ämnet vi just tittat på såg ut i mikroskåp.

”Uppblåst?” frågade Chris och börja anteckna själv. ”Det har ingen tjej kallat mig förr.”

”Åh, stackare.” sa jag sarkastiskt och lade in ett annat ämne i mikroskåpet.

”Nej, det är faktiskt bra.” svarade Chris. ”Det gör det hela intressantare.”

Jag hejade mig i mitt arbete och såg på honom. Den raka, blonda luggen föll ner över ögonen när han böjde sig över sina papper och minen var fullkomligt obekymrad. Jag kunde verkligen inte förstå mig på honom.

Istället för att fråga vad exakt det är som blir mer intressant fortsatte jag arbetet. När kemilektionen väl slutade kastade jag mig ut ur klassrummet och blandade mig med vimlet så att Chris tappade bort mig. När jag kommit fram till mitt skåp hann Tanya och Adam ifatt mig.

”Hej där.” flämtade Tanya. ”Försökte du bli av med oss eller?”

”För om du försökte så ska veta att man inte blir av med oss så lätt.” inflikade Adam.

”Förlåt.” grimaserade jag. ”Jag ville bara komma ifrån Chris. Han är sjukt jobbigt.”

Tanya rynkade pannan och såg frågande ut. Adam lade huvudet på sned med ett förvirrat uttryck.

”Newland?” frågade han.

”Vad är det egentligen mellan dig och Chris?” undrade Tanya.

”Inget!” ropade jag så högt att flera i korridoren vände sig om och stirrade. Jag dämpade mg, tog ut min väskan ur skåpet (för vi hade idrott nu), låste och började gå. ”Det är inget mellan oss, jag svär. Chris kan bara inte lämna mig ifred.”

Tanya och Adam utbytte en menade blick.  Jag såg från den ena till den andra.

”Vad?”

”Verkar som att du har blivit Chris nya mål.” sa Adam med en axelryckning.

”Vaddå ’mål’?” fräste jag irriterat.

”Chris väljer alltid nya mål, det vill säga nya tjejer.” började Tanya förklara. ”Hans senaste var Danfe, du vet tjejen som han nyss gjort slut med. Jag antar att han tycker det är kul att snärja tjejer, få dem att bli helt galna i honom. Att charma dem, bjuda ut dem. Förföra dem helt enkelt.”

Jag grimaserade. ”Han ska då inte lyckas förföra mig!”

Adam sa inget och Tanya grimaserade. ”Vi får väl se. Hittills har han i alla fall aldrig misslyckas.”