”Jaha, Alex…” sa Adam och lutade sig tillbaka i stolen. ”Då återstår väl bara att välkomna dig till Sun Beach!”

”Sun Beach?” sa jag oförstående.

”Ja, det här området kallas för Sun Beach.” förklarade Tanya.

Jag drog samman ögonbrynen. ”Varför?”

Tanya öppnade munnen för att svara, men Adam hann före.

”Den historien kan jag berätta. Du förstår, det var en gång…”

”Nej, börja inte nu igen!” stönade Tanya.

”…ett område i San Fransisco.” fortsatte Adam oberört. ”I det här området fanns det en strand. Alla älskade den stranden och spenderade mycket tid där. På kvällen gick solen ner vid horisonten och gav stranden en vacker, gyllene färg. Som om stranden var en sol i sig själv.” Tanya himlade med ögonen. ”Därför började alla kalla stranden för Sun Beach. Och sedan så spred namnet sig, och snart kallade alla hela området för Sun Beach.”

”Så, slut på sagan.” sa Tanya snabbt. ”Får jag se ditt schema.” Matsalen hade börjat tömmas på folk nu. Chris hade lämnat den och i och med det även hans anhängare.

Jag räckte henne mitt schema som hon granskade.

”Vi har matte, idrott, bild, kemi, geografi och historia ihop.” konstaterade hon och räckte tillbaka schemat. ”Nu, efter lunch, har vi matte.”

Ja! utropade jag för mig själv. Matte har jag alltid varit bra i. På min förra skola var jag faktiskt bäst i klassen.

”Japp, jag ska ha engelska.” sa Adam. Han kastade en blick på sitt armbandsur och for upp från stolen. ”Faktum är jag redan är sen till lektionen…” han såg ursäktande på oss. ”Tanya, Alex den sköna…” Han gick iväg.

”Oroa dig inte.” sa Tanya till mig. ”Han låtsasflörtar bara med dig.”

Jag drog på munnen och nickade. Jag hade redan fattat det.

”Hur länge har ni två känt varandra egentligen?” frågade jag.

Tanya ryckte på axlarna. ”Sen dagis, tror jag. Kanske längre till och med.”

Vi satt tysta en stund innan Tanya slutligen föreslog: ”Ska vi gå?”

Snart stod jag utanför Sal 21a (mattesalen) med en mattebok i handen och Tanya bredvid mig. Jag upptäckte att det var mycket bekvämare att stå och vänta på lektionen med någon än att vara ensam.

Fler och fler anslöt sig till väntar-på-att-få-gå-in-till-matten gruppen. Bland dem fanns Chris och hela hans gäng och den där Tyler. Chris hördes överallt men Tyler höll sig undan från de andra, långt bort. Jag försökte inte låtsats om någon annan än Tanya, som jag pratade med. Men rätt som det var hörde jag:

”Men är det inte New Girl igen!”

Jag vände mig bort från Tanya och såg på Chris, som flinade stort mot mig med Fred vid sin sida. Varför kunde Mr populär inte bara lämna mig ifred? Jag orkade inte med killar som han just nu.

”Men är det inte Killen som försökte köra över mig.” svarade jag kyligt.

Tanya gav mig en känner-du-honom-blick som jag ignorerade.

”Du, kan inte vi bara glömma det där nu.” log Chris. Han räckte fram handen. ”Jag är Chris Newland, trevligt att träffas.”

Jag skakade inte hans hand. Några av hans anhängare skrattade, vilket irriterade mig bara ännu mer.

”Kom igen nu, du är väl inte långsint?” frågade Chris.

Jag förberedde mig på att svara, men avbröts av en lärare som trängde sig fram till dörren. Hon var ung och blond, med glasögon och presenterade sig som Mrs Gween. Hon började berätta för mig, medan alla de andra gick in i klassrummet, om vad vi höll på med i matten just nu men jag lyssnade inte. Min koncentration var på Chris, vars blick inte lämnade mig en sekund när han gick in och satte sig.