”Nä, det kan inte vara sant!” utbrast Tyler mellan skrattattackerna.

”Det är sant, jag lovar!” skrattade jag.

Vi satt på min säng och skulle egentligen plugga, men istället pratade vi. Jag hade nyss berättat om en rätt rolig sak som hänt när jag var liten.

Tyler skakade på huvudet, fortfarande leende. ”Hur är det med fingret då?”

Jag himlade med ögonen. ”Det var bara ett nålstick, Tyler. Du borde inte bry dig med tanke på vad du går igenom.”

Jag ångrade orden så fort jag sagt dem. Vid påminnelsen om pappan slocknade Tylers leende, som om något slitit det bort från hans läppar, och vek undan blicken. Det var som att han stängt en dörr för mig.

I ett försök att få honom att öppna den igen böjde jag mig under sängen och tog upp något.

”Jag har något till dig.” sa jag och nynnade på en barnslig melodi medan jag lade fram en grön skrivbok framför Tyler, identisk med den förra.

”Åh.” sa Tyler och fick en besvärad min. ”Tack Alex, men jag kan inte ta emot det. Du har ju redan gett mig en förut.”

”Men vad ska jag göra av den då? Det står ju Tylers låtar på den.” sa jag och kände mig väldigt fyndig över att ha kommit med ett sådant argument.

”Låt mig åtmistånde betala tillbaka dig.” sa Tyler.

”Men det är ju en gåva!”

Så kivades vi om det där tills jag sa: ”Okej, såhär gör vi. Får du över 80% på matteprovet imorgon får du betala. Annars måste du godta den som en gåva.”

”Avgjort.” sa Tyler genast och böjde sig över matteboken. ”Det här blir lätt som en plätt.”

 

”De måste skämta med mig!” utbrast Tyler förfärat nästa dag medan han stirrade på sitt matteprov. ”79! 79!? En enda ynka procent ifrån 80!”

Han fortsatte att stirra på provet. Jag stödde mig mot hans axel och lutade mig mot honom, med ett segervisst flin.

”Verkar som att Gud är på min sida idag.” sa jag.

Han rufsade om mig i håret, retsamt och lekfullt. Jag skrattade och försökte avfärda hans hand, men då tog han bara tag om midjan på mig och började kittla mig för fullt. Jag försökte ta mig ur hans famn, men han var för stark, så tillslut fick jag helt enkelt tigga om nåd.

Plötsligt stod någon framför oss.

”Åh, hej Chris.” sa jag.

Tyler släppte mig direkt och hans ansikte blev hårt.

”Hej Alex.” sa Chris. Han mörknade då han såg på Tyler. ”Slater.”

Jag höjde ett ögonbryn. Sen när började Chris kalla Tyler vid hans efternamn?

”Newland.” sa Tyler kyligt.

De två killarna stod och stirrade på varandra, och jag förvånades över den fientlighet som fanns mellan dem.

”Vi ses.” sa Chris tillslut och gick. Tyler tittade efter honom.

”Okej…” sa jag långsamt. ”Vad var det där om egentligen?”

”Ingenting.” sa Tyler.

Jag fnös. ”Ja, det kunde jag ju se.”

Tyler borrade in sina ögon i mig. ”Det jag menade var, ingenting som du behöver bry dig om.”

För ovanlighetens skull stirrade jag tillbaka. Tillslut suckade jag och himlade med ögonen.

”Killar!”