Kapitel 82- Utredning av tankar

Vi gick tillbaka till de andra, både rätt stirriga och förvirrade. Jag sa ingenting och sneglade då och då mot Tyler. Hade han känt likadant som jag? Eller hade han inte det? Och varför blev jag glad vid tanke på att han hade det, och ledsen vid tanken på att han inte? Allt jag kände var förvirring och resten av dagen passerade nästan drömlikt.

När turneringen var slut och det var dags att gå hem, insåg jag att jag behövde lite tjejhjälp för att reda ut mina tankar. Därför frågade jag Tanya om hon kunde sova över oss mig.

”Visst.” svarade hon. Så vi svängde förbi hos mig, hämtade Tanyas grejer och åkte sedan till mitt hus.

Så fort jag stängde dörren till mitt rum frågade Tanya: ”Okej, vad har hänt? Du och Tyler var jättekonstiga när ni kom tillbaka.”

Jag satte mig framför henne på sängen och tog ett djupt andetag. ”Jag och Tyler kysstes.”

”Ni gjorde vad?!” utbrast Tanya.

”Kysstes.” upprepade jag. ”Eller det var inte en riktig kyss, eller jo det var det, jag menar. Åh.” Jag begravde ansiktet i händerna.

”Ta det från början.” föreslog Tanya.

”Okej.” Jag samlade mig. ”Minns du Justin, mitt ex? Jo, han var här idag och spelade i San Diegos basketlag. Och jag stod ute på parkeringen och pratade med honom, och han berättade att han fortfarande var kär i mig och ville ha tillbaka mig.”

”Jag hoppas att du sa nej.” sa Tanya.

”Det gjorde jag. Och då dök Tyler upp, han letade efter mig.”

”Jo, han sa att han skulle söka upp dig.” mindes Tanya.

”Ja. Och då började Justin babbla om att Tyler var min nya pojkvän, och att han var en ligist och så. Justin var ett svin helt enkelt. Och jag ville bara få tyst på honom, så jag gick fram och kysste Tyler.”

”Då blev han nog tyst.”

”Och när jag och Tyler kysstes… Jag har kysst killar förr, men aldrig har det känts som de kändes då. Det var som det ultimata lyckoruset. Och jag har ingen aning om vad det betyder!” Jag suckade och föll tillbaka mot sängen.

”Vet du vad Alex?” sa Tanya och lade sig bredvid mig. ”Det låter som att du är kär.”

”I vem?” frågade jag dumt.

”I Tyler såklart!”

Så fort hon sagt det visste jag att det var sant. Jag var kär i Tyler. Riktigt förälskad i honom. Han gjorde mig lycklig bara genom att le, han förtrollande mig genom att röra mig och när våra blickar möttes stod världen stilla. Jag var till och med mer kär i Tyler än vad jag varit i Justin. Mycket mer. Hur länge hade jag varit det, utan att jag märkt något?

”Jag är kär i Tyler.” sa jag lågt, lite förvånad på rösten. ”Vad gör jag nu?”

”Du säger det till honom såklart.” sa Tanya och log brett.

Rädslan stack i mig, liksom nervositeten. ”Vaddå, ska jag bara gå fram och ’Tja Tyler, hur är läget? Och föressten, jag är kär i dig. Jag insåg det när vi kysstes och det bara kändes fucking awsome, så kan vi typ bli ihop eller nåt?’ Han känner säkert inte ens likadant.”

”Skämtar du med mig?” sa Tanya. ”Det klart han känner likadant! Har du aldrig märkt hur han tittar på dig?”

”Hur då tittar på mig?” frågade jag, med bultande hjärta.

”Som om du vore världens åttonde underverk eller nåt. Du måste säga det till honom, för Tyler själv är alldeles för blyg för att ta första steget.”

”Men hur ska jag säga det då?” frågade jag. Kunde Tanya ha rätt? Kände han verkligen likadant? Nej, det var för bra för att vara sant.

”Tyler skriver låtar, eller hur?” undrade Tanya med lysande ögon. Jag nickade. ”Då vore det ju perfekt att skriva en låt till honom!”


Kommentarer
Postat av: mahtab

vilka bra kapitel du har skrivit medans jag har varit borta!<3 synd att jag inte har hunnit läsa dom förns nu..



KRAM

2011-08-17 @ 12:26:48
URL: http://matiib.blogg.se/
Postat av: Sabbe

Woho! Gryyyyymt :)

Skriv ett till kapitel idag..? (a) hihihi (:

2011-08-17 @ 12:34:24
Postat av: Anonym

Lovley.

Ett till idag, please.

2011-08-17 @ 13:58:28

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0