När jag vaknade på morgonen var det i soffan. Tyler låg bakom mig, med hans arm runt min midja. Hans varma andedräkt blåste i min nacka, i en lugn takt som tydde på att han fortfarande sov. Jag låg kvar i hans famn och bara njöt av hans närhet.

Jag var där i vad som kändes en evighet och samtidigt några sekunder, tills Tyler vaknade. Han suckade mot mitt hår och drog mig tätare intill sig.

”Jag hade börjat tro att gårdagen bara varit en dröm.” viskade han i mitt öra.

Jag log och vände mig om, så att jag låg mot honom. Jag borde ha kommit med ett svar, men hans närhet gjorde mig så omtöcknad att hjärnan inte fungerade. Jag skulle kunna ligga såhär i all oändlighet, med Tyler så nära mig och se in i hans ögon. Hans fantastiska, vackra ögon, gröna med en ljusbrun rand längs pupillen.

Ett slamrande från köket fick oss att sätta oss upp. Vi såg frågande på varandra, och reste oss sedan. Båda två hade somnat i vardagskläderna, så de var alldeles skrynkliga nu.

Tyler gick före in till köket. Jag hörde honom hälsa på någon innan jag själv såg att det var Jane som stod där.

”God morgon på er.” sa Jane till mig och som svar till Tyler. ”Jag såg er i soffan när jag kom hem, ni såg så söta ut. Kaffe?”

Vi tackade ja och satte oss mittemot henne kring matbordet. Hon var färdigklädd och såg ut som att hon skulle åka och jobba snart. Hon såg också ut som att det faktum att jag sovit över, eller delat soffa med Tyler, inte störde henne alls. Inte riktigt hur min mamma skulle ha reagerat.

När jag druckit upp halva min kopp sa Jane, med en liten skamsen min: ”Okej, förlåt men jag måste bara fråga för annars kommer jag dö av nyfikenhet: Är ni ihop nu?”

I det ögonblicken, medan hon hungrigt stirrade på oss, insåg jag hur lik Adam hon var, trots att han var adopterad.

Jag vred på huvudet och såg på Tyler, och kunde inte hejda ett leende på grund av att han själv log.

”Ja.” svarade jag.

Efter kaffet var jag tvungen att åka hem. Men jag och Tyler kom överens om att så fort vi kunde, skulle vi bege oss till stranden där vi skulle träffas. Jag ville inte behöva vara ifrån honom en enda sekund, så när jag klivit ut på Adams veranda tvekade jag länge.

”Jag ska skynda mig.” lovade jag Tyler.

Han stängde ytterdörren bakom sig så att vi båda stod ute, avstängda från huset.

”Jag med.” svarade han och kupade ena handen runt min kind.

Jag kunde inte hejda mig, utan lutade tillbaka huvudet och kysste honom. Han besvarade den genast och slog armarna om mig. Jag kunde omöjligt tänka längre, bara känna att om han inte kom närmare mig skulle jag dö eller liknade. Så jag virade in händerna i hans tjocka hår och drog honom tätare mot mig, kysste honom intensivare.

Kyssen blev mer och mer passionerad, när dörren Tyler var lutat mot plötsligt öppnades av Jane.

”Oj.” utbrast hon och stirrade på mig och Tyler, som båda rodnade. ”Verkar som att jag avbröt någonting.”

Det blev en kort, pinsam tystnad.

”Då ses vi.” sa jag till min pojkvän och gick sedan till min bil. Jag kände hans blick på mig hela tiden, och när jag öppnade förardörren kunde jag inte låta bli att titta upp mot honom. Han avfyrade ett stort leende, med tänder och smilgropar. Jag log tillbaka.