Kapitel 23- Fester verkade inte vara något för mig, men sen…

Så hade den äntligen kommit: Fredagen. Dagen före helgen. Dagen före frihet.

”Så vad ska ni göra i helgen?” frågade jag mina vänner. Vi satt och väntade på att idrottsläraren skulle komma.

Tanya ryckte på axlarna. ”Vet inte. Du då?”

Jag öppnade munnen för att svara likadant, när en röst bakom mig sa:

”Det kan jag nog svara på!”

Vi alla tre snodde runt och där stod Chris (självklart) med Fred bredvid sig. Han log mot mig.

”Tja Alex. Fest hemma hos mig ikväll klockan åtta. Kommer du?”

Jag bara stirrade. När skulle den killen ge upp? Inse att jag sket fullständigt i honom? Och varför ville han ha mig ens? Jag var inte snygg. Jag var inte rolig. Jag var inte speciell och absolut inte trevlig. Jag var inte alls hans typ.

”Får se.” sa jag ironiskt. ”En fest, hos dig, med dig. Nej tack.” Jag vände mig framåt igen.

”Men Alex, det blir asnice!” protesterade Chris. ”Det…”

Men då kom Mr Dime och sa åt Chris att sätta sig i ringen på golvet som alla andra. Han lydde men kastade först en bitter blick på mig.

”Och Tyler är inte här idag.” suckade läraren. Han fortsatte sarkastiskt: ”Vilken överraskning.”

Några, bland annat De populära, skrattade. Men jag satt tyst. Det där var faktiskt ganska elakt sagt.

”Okej, ett varv runt planen!” röt Mr Dime. ”Sen kör vi fotboll!”

Vi började jogga.

”Vet du, den där festen kan nog vara rätt skoj.” sa Adam där vi sprang. ”Du borde gå.”

Jag grimaserade. ”Så att Chris får ännu en chans att ragga på mig? Jag står nog över.”

”Om vi kunde skulle vi kunna följa med.” sa Tanya.

”Ja!” utbrast jag glatt. ”Ni kan följa med!”

De såg båda konstigt på mig.

”Vad?”

”Alex.” sa Adam. ”Jag vet inte om du missade det, men vi blev inte bjudna.”

Jag fnös. ”Men jag blev det, så nu bjuder jag er!”

Tanya började protestera (Adam bara flinade) och jag sa: ”Jag går inte dit utan er. Chris kan säga vad han vill.”

Tanya log mot mig och gav upp. ”Okej.” sa hon.

”Perfekt!” ropade jag. ”Du följer med mig hem idag, så kan vi göra oss i ordning!”

”Men…”

”Jag har kläder, makeup och allt du behöver.” log jag. ”Kom igen.”

Tanya flinade och gav upp igen. Hon nickade.

”Okej…” sa Adam. ”Medan ni då gör eran mystiska tjej-förbereda-sak åker jag hem och hämtar er sedan kvart i åtta. Deal?”

”Deal.” sa vi med en mun.

Jag kände mig väldigt glad. Jag skulle få umgås med mina vänner ikväll.  Vi skulle på fest och jag skulle bara strunta i Chris (trots att det var hans fest) och ha kul. Jag brukade aldrig gå på fester i San Diego, och jag brukade verkligen inte ha tjej-förbereda-sak som Adam kallade det. Men det skulle nog bli jättekul. Jag kände en stor tillgivenhet till Tanya, vilket var rätt otroligt med tanke på hur länge vi känt varandra. Men jag kände på mig att hon var den där tjejkompisen som jag på något sätt väntat på. Alla tjejer har en tjejkompis som bara väntar på en, som man kan öppnade sig helt för och göra allting med. Vissa hittar den aldrig och det tog ett tag för mig. Men nu var hon här. Jag log än en gång mot Tanya.


Kommentarer
Postat av: Siis

Supebrra kapitel! När kommer nästa ?

2011-05-10 @ 18:22:01
URL: http://musicflower.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0