När vi hade kommit hem till mig hade Tanya först påpekat vilket stort hus jag hade. Sen hade vi delat upp oss på varsin dusch (ja, vi har två duschar) och tvättat oss. Nu satt vi på min säng, med drypande våta hår och inlindade i handdukar.

”Kan jag få sminka dig?” frågade jag. ”Jag svär, jag är en otrolig sminkare. Du kan tvätta bort det om du inte gillar det.”

Tanya såg tveksam ut, men gav sig sedan med ett axelryck. ”Okej. Fast jag är inte så van vid smink. Jag brukar typ bara ha lite mascara.”

”Du kommer att se fantastik ut när jag är klar.” lovade jag och började gå mot byrån, vari jag hade min sminklåda. Så lade jag till: ”Fast det gör du ju redan.”

Hon log och drog lite vatten ur sitt svarta hår. Vi var tysta en stund medan jag plockade fram min sminklåda. Allt smink var nytt, jag hade köpt det här i San Fransisco.

Jag satte mig framför Tanya på sängen och började sminka henne. Vi småpratade lite grann om vad vi skulle ta på oss. Det bestämdes att Tanya skulle ta en av mina gamla, svarta klänningar med smala axelband och vid kjol till knäna. Jag skulle ha ett par tätt åtsittande jeans och en svart blus utan ärmar med paljetter runt halsen.

”Så där, klar.” sa jag och höll upp en spegel åt Tanya. Jag hade sotat hennes ögon och givit hennes läppar en matt, röd färg. Tanya drog efter andan.

”Wow Alex, du kan ju sminka!”

”Låt inte så förvånad.” log jag och gick bort till byrålådan, där jag drog fram de kläder vi bestämt oss för. Vi fönade först håret innan vi började klä oss.

”Jag vet egentligen ingenting om dig.” sa Tanya medan hon sedan började kamma håret (klänningen var som gjort för henne). ”Vad gör du på fritiden?”

”Tja, jag dansade.” sa jag med eftertryck. ”Nu så… hejar jag, antar jag. Du då?”

”Går inte på fester.” sa Tanya. ”Det känns konstigt. Jag ska till Chris Newlands party.”

Jag smetade på mascaran. ”Har du någon pojkvän då?”

Tanya skrattade. ”Nej.”

”Inte?” sa jag förvånat.

Tanya skrattade igen. ”Låt inte så förvånad.” härmade hon mig. Sedan sa hon: ”Du då? Finns det någon snygg kille som väntar i San Diego?”

Jag stelnande till när en rännil av smärta for igenom mig. Det finns en, tänkte jag. Fast han väntar inte på mig.

”Alex?” sa Tanya oroligt. ”Vad är det?”

Jag skakade på huvudet och försökte le mot henne. ”Ingenting.”

Mitt leende misslyckades tydligen grovt, för Tanya såg ännu mer orolig ut. ”Jag anar olycklig kärlek här.” sa hon försiktigt och flyttade sig närmare mig. ”Berätta.”

Hennes bruna ögon såg på mig, fick mig att öppnade munnen och berätta om Justin. När jag väl börjat, kunde jag inte sluta. Jag babblade på om allting som hänt medan tårar sakta ranns längs mina kinder.

”Åh, Alex.” viskade hon när jag var klar. ”Du gillar honom verkligen va?”

Jag nickade och snyftade till. Med någon annan här skulle jag ha känt mig patetisk, men inte med Tanya. Hon förstod, på något sätt.

”Vet du vad?” sa Tanya. ”Jag tycker att du ska glömma honom nu. Jag tycker att du ska sminka klart ditt vackra ansikte, kamma ditt gyllene hår och sedan gå och festa som du aldrig festat förr!”

Jag skrattade till, fast det lät som en snyftning eftersom jag fortfarande grät. ”Okej.” viskade jag. ”Okej. Nu ska jag glömma honom.”