Följande dag hände något väldigt chockerande: Okej, är ni beredda?

Vi satt på lunchen, jag, Tanya och Adam. Så gick Fred förbi med sin matbricka. När han fick se oss vände han sig om och sa: ”Hej Tanya!” till Tanya, som rodnade kraftigt och pep Hej till svar. Sen gick han vidare och lämnade en leende och röd Tanya kvar.

”Okej, vad var det där?” viskade jag. Adam såg lika förvånad ut som jag.

Tanya ryckte på axlarna. ”Tja… Fred kom fram till mig på matchen, och typ: Du är väl Alex kompis? Och jag bara: Ja… Och han bara började prata med mig och han är verkligen sjukt snäll! Hur trevlig som helst…”

”Men kom igen.” fräste Adam. Han såg plötsligt väldigt sur ut. ”Han försöker bara få fram information om Alex till Chris.”

”Åh jasså?” fräste Tanya tillbaka. Och så var grälet igång.

Jag vände bort blicken från dem och fick syn på Tyler, som kom gående med sin matbricka. Jag fick plötsligt ett infall.

”Tyler!” ropade jag.

Han vände sig om och såg förvånat på mig. Tanya och Adam avbröt sig och stirrade.

”Kom och sätt dig här!” sa jag ivrigt och klappade på platsen bredvid mig.

”Vad håller du på med Alex!” väste Tanya så lågt att bara jag hörde det.

”Han är faktiskt snäll!” invände jag i samma tonfall. ”Kom igen! Erkänn att det ser sorgligt ut när han sitter ensam everyday.”

De båda såg surt på mig men sa inget. Jag vände mig mot Tyler igen.

”Kom då.” insisterade jag med en ivrig gest.

Mycket långsamt, som om han närmade sig en flock ilska lejon, gick Tyler och satte sig bredvid oss. Jag noterade att han hade ett blåmärke kring tinningen. Ännu en skateboard olycka, antar jag.

Det vart pinsamt tyst. Jag väntade på att Adam skulle börja prata på på sitt vanliga sätt, men han tittade ner i tallriken och var tyst. Jag insåg att jag var den som var tvungen att bryta tystnaden.

”Så…” sa jag. ”Vad har du för lektion sen, Tyler?”

Alla tre stirrade på mig. Herregud, vad hade jag sagt? Vad har du för lektion? Hur töntligt lät inte det.

”Ehm, jag vet inte.” mumlade Tyler. Den tjocka luggen dolde ögonen.

Det blev tyst igen. Jag såg bönfallande på Adam, men han ignorerade mig.

Efter fem minuter av lång och tryckande tystnad bestämde sig Adan tillslut för att jag lidigt nog. Han såg upp mot Tyler med ett leende.

”Föressten, jag är Adam.” presenterade han sig. ”Hur fick du blåmärket?”

”Skateboarding.” mumlade Tyler.

”Skateboarding?” upprepade Adam imponerat. ”Vad coolt! Vet du, i nästa nummer hade vi tänkt intervjua personer som håller på med just den sporten. Ja, alltså jag är i skoltidningen och…”

Jag log. Spänningen släppte och även Tanya började prata avslappnat. Tyler log inte, men han var inte kall och hård. Han verkade mest bara förvirrad och osäker. Men enligt mig var lunchen lyckad ändå.

Jag mimade ”Tack” till Adam när de andra inte såg. Han log stort och mimade: ”Allt för dig, baby.” tillbaka. Eller jag tror i alla fall att det var det han mimade.

 

Senare när vi var på väg till bilen uppehöll Tanya mig för en sekund.

”Vad är det?” frågade jag.

Tanya bytte osäkert fot. ”Jo…” sa hon tvekande. ”Alltså, jag gillar verkligen Fred. Han är en av De populära, men han är ändå så snäll mot mig och… ja, du vet ju att han och Chris är bästa kompisar. Och han frågade mig och jag bangade ur, jag vågade liksom inte gå ensam och jag förslog att vi kunde gå alla fyra och då sa han ja och jag sa att jag skulle fråga dig…”

”Vänta nu.” hejade jag henne. ”Ta om det.”

Tanya drog ett djupt andetag. ”Fred bjöd ut mig.” Jag gapade. ”Men jag vågade inte gå ensam, så jag föreslog att vi skulle gå på en dubbeldate. Jag och Fred… och du och Chris.”

Jag rynkade pannan. Date, med Chris? Nej tack.

”Snälla Alex!” bad Tanya mig. ”Jag gör dina läxor i en vecka, vad som helst! Snälla?”

Hon såg bönfallande på mig. Jag suckade. Jag var tvungen att ställa upp för min vän.

”Vem kan säga nej till de där ögonen.” mumlade jag. ”Okej då. För din skull.”