”Jag fattar inte varför jag gör det här.” muttrade Adam.

Det var torsdag kväll. Alltså dags för den stora dubbeldaten. Jag satt tillsammans med Adam i hans bil utanför Tanyas hus. Vi väntade och var båda surmulna.

”Jag fattar inte heller varför jag gör det här.” instämde jag.

Våra blickar möttes och vi fick svaret på vår fråga: För Tanya. Vi gjorde detta för vår gemensamma vän Tanya.

Personen i fråga kom äntligen ut från sitt hus. Hon hade verkligen fixat till sig. Hennes hår var vågigt, läpparna röda och alla småfel i ansiktet var täckt med smink. Hon bar en fantasisk klänning, som var vit utan axelband. Jag såg hur Adams blick vidgades.

”Hej.” kvittrade Tanya när hon väl satt i baksätet. ”Jag är så taggad!”

Jag och Adam muttrade i kör. Tanyas leende försvann.

”Här var vi muntra då.”

”Jag kör er bara dit, inte hem.” sa Adam bestämt och körde ut oss. ”Era rika, snygga killar få banne mig ta och skjutsa hem er själva.”

”Jag kan faktiskt köra själv nu.” sa jag belåtet.

Det tog ett ögonblick innan de fattade vad jag menade.

”Herregud, Alex! Har du tagit körkort?” utbrast Tanya.

”Dada.” nynnade jag och höll fram mitt körkort. Adam visslade imponerat.

”När fick du det?”

”Igår.” log jag. Vi stannade vi ett rödljus.

”Vars ska jag köra?” frågade Adam.

”Till ’Grand Green Restaurang.’” sa Tanya.

”Åh, så ni ska till finrestaurang?” muttrade Adam, genast sur igen.

”Vad är det med dig egentligen?” frågade Tanya.

Jag anade vad det var med Adam. Men jag teg.

Vår vän nästan föste ut oss ur bilen när vi väl kom fram till restaurangen. Sen körde han fort därifrån. Jag önskade att jag aldrig klivit ur bilen.

”Där är Fred och Chris!” utbrast Tanya och pekade. ”Kom!”

Där var de, ja. Båda klädda i frack och kavaj. De log stort mot oss. Chris sökte min blick, men jag stirrade ner i marken.

”Hej snygging.” sa Fred till Tanya och gav henne en snabb kram. Chris tog ett steg fram mot mig, men jag backade bara. Ett tydligt: Håll dig borta.

”Ska vi gå in då?” sa Fred, som inte verkade märka den spända luften mellan mig och min ’date’. Chris nickade och vi gick in till restaurangen.

Adam hade haft rätt. Det var en finrestaurang. Alla där inne var finklädda, i taket hängde kristallkronor och dynorna på stolarna var rikt broderade. En servitris klädd i frack kom genast fram mot oss. Han såg sådär franskt-pampig ut.

”Mr Newland?” frågade han och bugade artigt. Jag stirrade. Bugade den killen sig nyss?

”Ja.” svarade Chris.

”Låt mig följa er till ert bord.” sa servitrisen och började gå före oss. Tanya stirrade stortögd på all prakt och Fred pratade lågmält med henne. Jag nöp i de jeans som jag tagit på mig och kände mig olämpligt smutsig och ful. Chris nickade åt mig att följa med och för en gångs skull gjorde jag som han bad.

Vi slog oss ner vid ett avskilt bord med fyra stolar. Jag mittemot Chris och Tanya mittemot Fred.

De sistnämnda började prata om basketlaget eller så. Jag stirrade ner på mina händer och var tyst, utom då vi skulle beställa mat. Jag kände Chris blick på mig.

”Alex.” sa Chris lågt. ”Säg något.”

”Som vad?” muttrade jag.

”Wow!” utbrast Chris. ”Du kan ju prata.”

Jag kastade en snabb blick mot Tanya och Fred, men de var så inne i sitt samtal att de inte tog någon notis till oss. Jag såg på Chris, vars ansikte var bistert. Eller snarade besviket.

”Vad vill du ha från mig Chris?” frågade jag lågt.

Han log snett. ”Först och främst lite vänlighet.”