Kapitel 108- Sun Beach

Ja, mina vänner. Detta är det sista kapitlet på Sun Beach, bortsett från Epilogen. Ni kan lyssnade på sången de sjunger och jag har bjussat på en bild som är ifrån weheartit.

 

Solen var bara någon millimeter från havet. Snart skulle de kyssas, det gassande klotet och det stora blå, och den vackra solnedgången skulle påbörjas. Stranden skulle bli ännu mer gyllene än vad den redan var.

Tyler smekte mitt bara ben och fick mitt hjärta att bulta hårt och okontrollerat. Om det inte hade varit för Tanya och Adam, som satt på en handduk bredvid oss, skulle jag ha börjat kyssa honom direkt.

Vi hade åkt hit, till Sun Beach stranden, för ungefär en timma sen. Då hade det fortfarande varit en massa människor här. I badbyxor hade Tyler (varit väldigt het) visat upp alla sina ärr och många hade stirrat på honom. Först hade han känt sig obekväm, men sen fick jag honom att glömma bort deras blickar. När vi väl badat hade vi sedan brett ut oss på handdukar. Jag satt framför Tyler och lutade huvudet mot hans bröstkorg. Han hade armarna runt mig, och vi hade även en filt över oss för det var lite kallt.

Det var en vecka sedan Regina åkt, och jag höll redan på att glömma henne. Jag minns inte vilken nyas av röd hade hennes kappa haft, eller hur långt hade hennes hår varit till exempel. Och jag höll på att glömma Steven, vilket också var skönt.

”Nu börjar det.” sa Tanya mjukt.

Det var solnedgången hon pratade om. Jag suckade och njöt och synen.

Steg bakom oss fick alla att vända sig om. Det var Chris, som kom hand i hand med Dafne.

”Hallå.” hälsade han med sitt klassiska leende. ”Tänk att stöta på er här.”

”Har ni något emot att vi hängkar?” frågade Dafne.

Alla skakade på huvudet, och Chris och Dafne satte sig bredvid mig och Tyler.

Min pojkvän såg på Chris, utan något ont i blicken och sa: ”Tja kusin.”

Chris log stort. ”Tja.”

Det var som en tyst överenskommelse mellan de två, om att de nu skulle glömma sina gamla tvister och bli vänner.

”Är det inte sjukt?” sa Dafne. ”Man har sett tusen solnedgångar i sitt liv, och ändå blir man lika tagen när man ser en till.”

Jag hummade instämmande.

 

Sången de sjunger:

 

”Steady as the beating drum.” sjöng Adam helt plötsligt. “Singing to the cedar flute.”

“Va?” sa Dafne.

“Det är en sång.” sa Adam. ”Från filmen Pocahontas.”

”Ja, jag känner igen den.” sa jag. När jag var liten hade jag sett den filmen om och om igen. Jag älskar den fortfarande. ”Mm… Vänta lite.” Jag sökte efter texten i huvudet, ville ta upp sången där Adam slutat. ”Seasons go and seasons come, bring the corn and bear the fruit.”

Tillsammans sjöng jag och Adam: “ By the waters sweet and clean, where the mighty sturgeon lives. Plant the squash and reap the bean, all the earth our mother gives.”

Tyler hade började trumma takten på sina knän, och nu med musik i bakgrunden fortsatte vi:  O Great Spirit, hear our song, help us keep the ancient ways. Keep the sacred fire strong, walk in balance all our days.”

Tanya började göra passande ‘indianljud’ och Chris hängde genast på. Dafne skrattade åt oss. Jag och Adam tog i och sjöng högt och säkert falskt:

”Seasons go and seasons come, steady as the beating drum. Plum to seed to bud to plum!”

“Hega, hega yam-pi-ye hega.” sjöng Tyler och Tanya som kör, och Chris trummade med handen för munnen i ett perfekt indianrop.

Alla sjöng den sista meningen tillsammans: ”Steady as the beating drum.”

Sen brast vi ut i skratt.

Tumblr_ls7ad4p90a1qjldtio1_500_large


Kommentarer
Postat av: Sabbe

Awesome

2011-10-10 @ 17:30:38
Postat av: Karro :)

Hela novellen har vart helt jävla awesome ! :)

2011-10-12 @ 06:40:32
URL: http://bluehairbrush.blogspot.com
Postat av: mahtab

älskar att du började skriva den här novellen!

2011-10-12 @ 15:43:49
URL: http://matiib.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0